Tystnadens odjur : en memoar om fäder som flytt (No contar todo 2025) av Emiliano Monge, född 1978, är en mexikansk novellist och romanförfattare, vars böcker når en allt större internationell publik. Med Tystnadens odjur - översatt av Hanna Nordenhök - introduceras han för svenska läsare.
År 1958 smyger Carlos Monge McKey hemifrån mitt i natten för att iscensätta sin egen död. Först efter fyra år kommer han tillbaka. Ett decennium senare överger sonen, Carlos Monge Sánchez, också sin familj och går med i en revolutionär gerillarörelse. Även hans son - Emiliano - flyr från verkligheten genom att skriva historier som undergräver alla sanningsanspråk. Men nu vill han veta hur det var. Hans undersökning blir en fiktiv memoarbok om förödda relationer mellan fäder och söner, farfäder och sonsöner, en påträngande uppgörelse med destruktiva föreställningar om manlighet och machismo, vilka får våldsamma konsekvenser i ett patriarkalt samhälle som Mexiko. Det är berättelsen om tre män som alla - var och en på sitt sätt - rymmer från hem och familj i sina försök att befria sig själva.
En annorlunda läsvärd bra bok.
Och ändå har allt detta jag nu skisserat upp ingen som helst betydelse. Det består inte av något annat än ett skeende, en enkel räcka av händelser. Och händelserna är inte det som gör en berättelse. En berättelse utgörs inte av sina sakförhållanden. Berättelsen är den osynliga underström som får tingen att röra sig i det fördolda.
Den här berättelsen handlar alltså om varför min farfar, likt ett djur som vittrar fara, plötsigt en dag insåg att han måste ge sig av. Såsom min far, många år senare, även han skulle se sig tvungen att göra detsamma. Och att det en dag blev min tur. (sid 15)
Det är ingen soptipp.
Det är min soptipp och jag förstår den. Jag vet exakt var allting finns härinne.
Men bara flytta lite på det där och sätt dig. Stå inte där som ett fån.
Där, på bordet.
Ja, det finns ett bord där under den där högen med grejor.
Ska vi börja eller? (sid 39) bernur har läst: HÄR.
