Oktoberbarn av Linda Boström Knausgård

"Jag har viktigare saker att göra än att sitta här och bre ut mig. Jag tänker inte säga nånting. Ingenting tänker jag säga. Jag blundade, tvingade mina tankar att upphöra, som jag hade lärt mig som barn och ag somnade genast. Jag sov den oskyldiga sömnen där ingenting skrämde mig. Allt var som vanligt. Min man sov bredvid mig. Det var natt. Jag reste mig och gick in till barnen som sov. De sov alltid så djupt." (sid 25)
 Oktoberbarn (2019) av Linda Boström Knausgård (Modernista) där hon är tvångsinlagd på en psykiatrisk avdelning, och utsätts för upprepade serier ECT-behandlingar, man tappar minnet en period. Behandlingen är vanlig vid många psykiska åkommor, men forskare är oense om dess effekter och bieffekter. Tjugo ingrepp om dagen, under narkos, det gör ont att läsa.  Patienten som var ohanterlig.
 "Hon bad mig skriva och sa att det var min väg ut, men det kom inga ord när jag satte mig ner på mitt rum med pappret hon gett mig. Maria tyckte inte om att jag tappat minnet, det kunde jag märka och hon gjorde som sagt vad hon kunde för att det skulle komma tillbaka. Barnen, sa hon. Tänk på barnen." (sid 57)

Bra och dåliga dagar, bättre dagar när de sprang i korridorerna. Mellan sjukdomsperioder försöker hon leva ett liv, sköta om barnen, skriva, gå på författarträffar. Det vanliga livet och livet bakom galler blandas. Barnen som saknar kontinuitet. Sköterskan frågar, klart hon mindes sina barn, men hade svårt att säga namnen. Två författare lever tillsammans med de fyra barnen. Barndomsminnen. Drömmar. Skilsmässa.

"Vi var på en efterlängtad semester. Min man hade arbetat på en bok nätter och dagar tills den till slut var klar och det var en otrolig lättnad att kunna vara som vanligt igen. Att inte behöva springa runt som en dåre i lägenheten i den stad vi då bodde i. Fånga barnen, få dem att stanna några minuter, mata dem, natta dem. Jag trodde att allt skulle bli som vanligt igen." (sid 38)

Om våren (2017) av Karl Ove Knausgård är skriven samma period, fadern  berättar om världen för sin tre månader gamla dotter under en dag i april, medan hustrun är sjuk, illustrerad av Anna Bjergers fina målningar.

Hennes första roman Helioskatastrofen (2013) belönades med Mare Kandre-priset. Romanen Välkommen till Amerika nominerades till Augustpriset 2016 och har översatts till tretton språk.