Hungerns visa av J M G Le Clézio

Jean-Marie Gustave Le Clézio föddes i Nice 1940 och har sedan debuten 1963 skrivit ett femtiotal böcker: romaner essäer, noveller. Le Clézio tilldelades 2008 års Nobelpris i litteratur med motiveringen "uppbrottets, det poetiska äventyrets och den sinnliga extasens författare, utforskare av en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisationen".

Hungerns visa (Ritournelle de la faim 2008) av Jean-Marie Gustave Le Clézio berättar i fiktiv form om moderns erfarenheter under andra världskriget. Hungern i olika bemärkelser utgör mittpunkten i romanen. Med träffsäker hand skildrar Le Clézio en värld i upplösning under krigsåren. Samtidigt tecknar han inlevelsefullt ett varmt, oförglömligt kvinnoporträtt.

   Faster Milou höll alltid med dem som kritiserade England, ja, hon hade grundat en klubb i Paris med uppgift att stödja det parti som verkade för att Mauritius skulle återgå till Frankrike. "Det måste medges, käre vän, att Churchills politik inte är klar och Chamberlains ännu mindre. Och glöm inte att det är från London som bolsjevismen kommer."
     Talon: "Det är alltid samma historia, vi ska vara Englands lydiga verktyg." Men först böjde han sig över Ethel och sade: "Lyssna inte på vad de säger. England är ett stort land och för alltid Frankrikes bundsförvant, engelsmännen kommer aldrig att acceptera den brottsliga regimen i Tyskland." Han talade till henne som till den enda förnuftiga människan i hela församlingen och hon kände för första gången att hon inte längre var ett barn. (sid 51)