Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den här bloggen:

15 april 2024

Virginia Woolf à la 1931

Intressant att läsa vad samtiden skriver om författare. För länge sedan köpte jag Sex nutida engelska romanförfattare (1931) av Wilhelm De Geer ((1893-1966), som jag inte vet så mycket om. Han har läst Aldous Huxley, Walter de la Mare, David Garnett, D. H. Lawrence, Virginia Woolf (1882-1941) och Maurice Baring.

De Geer skriver om vikten av bra översättare, dock hur viktigt att vara bekant med förhållandena i landet för att kunna översätta bra.
"Utan kännedom om vardagsspråket i alla dess grader av trivialitet kan man ej ha ett tillräckligt känsligt öra, när det gäller att skilja agnarna från vetet i den högre stilen. För att övergå till förhållanden, seder och bruk inom ett land, så är det klart, att medan å ena sidan romanlitteraturen är ägnad att initiera främlingen i dessa, s¨måste å andra sidan just i romanen mycket för honom bliva tomma ord och mer eller mindre besynnerliga infall, vilket för den infödde är fullt av mening och helt naturligt. Exempelvis om en författare i förbigående nämner, att en person bor vid Portman Square i London, är detta för främlingen blott ett naket påstående, som han ej fäster sig vid, medan det för engelsmannen i vis mån är en koncentrerad karakteristik. Han förstår därav, att personen ifråga måste vara rik och förnäm"

De Geer har synpunkter på alla fru Woolfs böcker, både ris och ros.
"I England är Virginia Woolf en talangfull förespråkare inom litteraturen för modernism. Hon mer eller mindre fullständigt åsidosätter det gängse kravet på logiskt sammanhang. Det bästa resultat synes hn ha nått i "Mrs Dalloway", varest hon oaktat stilistik fördomsfrihet dock hållit si inom vissa gränser. Denna bok har synnerlig charm, friskhet och originalitet. Den vedertagna romanformen är lagd åsido. Handling saknas naturligtvis. Trots karaktärsteckningens brister kan "Mrs. Dalloway" betecknas som en rik bok." (sid 143)
"I "Jacob's Room" har författarinnan däremot gått till ytterligheter. Här ha satserna vräkts ihop huller om buller som grenarna på en rishög." (sid 147)
"Fru Woolfs experiment i impressionistisk stil ha nog utfallit bäst i den lilla skissamlingen "Monday and Tuesday". Hon har här utvecklat en absolut personlig stil." (s 152)
""The Lighthouse" är en av de utkastliknande böcker, varpå fru Woolf slösat sin talang. Ett sällsynt osammanhängande verk!" (s 150)
"En plats för sig bland Virginia Woolfs böcker intar "Orlando". Detta namn lär på något vis representera ägaren på slottet Knole (Kent) genom tiderna. När författarinnan kallar boken en biografi, har hon djärvt gjutit nytt vin i gamla läglar utan fruktan för bristning. Tid och rum och även personlig identitet äro relativa begrepp i detta komplex av skildringar." (s 154)
""A Room of one's own" är ett av fru Woolf hållet föredrag, sedermera utgivet i bearbetat skick. Det avhandlar kvinnans ställning (närmast som författare) genom tiderna. Däri framhålles bl.a. den skadliga inverkan, som förargelse utövar på skaparkraften. Författarinnan är indignerad över kvinnans ställning i gågna tider" (s 165)

2 kommentarer:

Mösstanten sa...

Ja, det är intressant att få veta hur man, eller en man är det ju förstås just i detta fallet, såg på ens favoritförfattare medan de var verksamma. Han har helt rätt i att översättaren behöver veta mycket om landet och kulturen.

Hanneles bokparadis sa...

Mösstanten, verkligen, intressant att veta hur samtida i Sverige såg på Woolf. Översättare kan inte jobba bara med en ordbok.