Doftande trädgårdar för de blinda

I Doftande trädgårdar för de blinda av Janet Frame (1924–2004) möter vi modern som väljer att leva som blind, dotter som vägrar att tala, och fadern som stuckit för ett decennium sedan. Mor hör färgernas olika ljud, ljuset som smattrar, rasslar och lämnar volymen högt. Hennes föräldrar bestämde över ljuset och gjorde skuggvärlden hemlighetsfullt. En fyr, märkligt med ett hus för ljus. Pappa Edward lever ensam och leker med plastsoldater, då får han hålla världen på plats, bestämma och belöna. Han släktforskar, bedriver seriös forskning om en släkt, han har valt det förflutna, ägnar sig åt de döda. Dottern Erlena pratar bara med farbror Skalbagge som bygger likkistor på fönsterbrädan. Och funderar vad är mening med talet? Att tiga är guld, har man ju lärt sig. Tankar och minnen, dåtid och nutid. Kafka och Jennifer Winterson börjar jag tänka på.

Frame har även skrivit En ängel vid mitt bord och några till. Modernista ger ut Janet Frames fyra första romaner: Ugglor gråter [1957], Vid alfabetets gräns [1962], Doftande trädgårdar för de blinda [1963] och Ansikten i vattnet [1961]. De tre förstnämnda för första gången i svensk översättning av Marita Zonabend.