Brigitte Bardot och Lolitasyndromet : essäer av Simone de Beauvoir innehåller nio esseär flesta från 1940-talet, för första gången på svenska, med översättning och efterord av Anna Petronella Fredlund, doktorand i teoretisk filosofi. Eloge för det gedigna arbete hon har gjort, kunnig även om Maurice Merleau-Pontys, som en av essäerna handlar om;
Varseblivningens fenomenologi. Först tvekade jag att överhuvudtaget läsa essän om
Marquis de Sade, men Beauvoir behandlar hans verk delvis biografiskt, fast sådant material inte finns bevarat. Autism, oduglighet, oförmåga och oro plågade Sade, men likgiltig var han inte. I essän i
Litteratur & metafysik skriver Beauvoir att i en bra bok syns inte författaren: Värdet hos en god roman är när läsaren reagerar som inför levda händelser, trollbunden. Romanen måste undslippa sin upphovsman. Läsaren är rädd för att våga sig in i läsandets äventyr, låta sig ryckas med av historien, istället försöker hon översätta den.
Simone de Beauvoir gillar Brigitte Bardot för hennes okonstlade sätt, hon gör det hon har lust med, hon kritiserar ingen. Detta oroar fransmän som inte är förtjusta i Bardot (1959) som går i långbyxor, har ingen makeup, rufsigt hår. Brigitte Bardot är lika mycket jägare som bytet. Mannen är ett objekt, hon är mannens medsyster och like. En fri kvinna är motsatsen till en lättsinnig kvinna, inget vulgärt, en sorts spontan värdighet, skriver Beauvoir. I USA visar mannen respekt gentemot kvinnan, vilket fransmän inte gör.
Den röda tråden i boken är delvis att vi ska vara människor. Likgiltighet är av ondo, bekräftelse behöver vi alla. Människan är en nyfiken och responsiv varelse och en individ har alltid ett val. En människa kan aldrig frånsaga sig sin frihet; hon har alltid ett val. Hängivenhet retar ofta den som är föremål för den; han begärde ingenting, det är hans mor, hans hustru, hans vän som begär deras hängivenhet ska uppskattas; de njuter av den andras olycka eftersom de hoppas kunna trösta henne. En av Beauvoirs många tankegångar i essän
Existentialismen & folkets visdom.
Det är bara (?) att knyta ihop en sanning med den tänkandets rörelse som har frambringat det, som Hegel har sagt. Existentialism räknar med döden, att fråga om livets mening är utan mening. Viktigare att veta på vilka villkor man vill leva. Utilitarism innebär att människan alltid strävar efter det som gagnar henne själv. "Amatörer som säger sig älska allt älskar ingenting." Människan måste älska, vilja, göra. Människan känner ingenting annat än sig själv. Men människan kan inte leva ensam instängd i sig själv för då skulle hon inte vara mer än en växt. Men en "gemensam ensamhet" är det enda man kan känna bland sina vänner, på sitt arbete, hemma. Människor är instängda i sina egna våndor och bekymmer och intresserar sig inte för det som sker i kretsar som inte är deras egna.
9 kommentarer:
Intressant.
Mimmimarie, väldigt intressant bok, Simone de Beauvoir skriver så lättsamt att man nästan tror att man förstår... En bok att läsa om och fundera på även senare.
Det låter faktiskt som en bok man behöver fundera över. Kanske läsa om känner jag... Precis som du säger!
Det låter jättespännande. Själv minns jag raseiriet när Bardot gick emot pälsindustrin. Fransmännen var inte roade : D Beuvoir är ju en förgrundskämpe när det gäller att få världen att försöka tänka i nya banor. Det gillar jag hos henne, förmågan att kunna peka ut och tydliggöra "osynliga" mönster och vanor vi har vad gäller genus. Men det är något man kan använda i alla relationer.
Znogge, en bok man vill återkomma till, Simone de Beauvoir är väldigt kunnig och intressant.
Metronyx, precis, Brigitte Bardot har fortsatt att göra som hon vill, hon har behållit sin integritet trots livet i rampljus. Simone de Beauvoir är så klarsynt och kan skriva om svåra saker, så att flera kan begripa. Kanske även några män...
Jag tycker att den här boken känns som en bruksanvisning för hur vi tänker i vår tid...
Antingen förutsåg existensialismen hur vi människor skulle bli (är) eller så skapade den oss.
Läser man Sade blir man ju rent förskräckt men känner att nutidsmänniskan verkar kunna ha samma tankegångar.
Men i den här boken finns ändå ett motstånd mot avarterna av tankegångarna.
Kanske rätt tid för den att komma nu när medkänslan verkar ska upprättas...
Det du skriver i sista avsnittet är mycket intressant i denna tid av psykopater...
Violen, jag tänkte också på alla våldsfilmer och deckare som är väldigt råa... Vi får allt hoppas att psykopater tillhör minoriteten. Men att människan är sig själv närmast verkar vara sant. Man orkar inte riktigt ta till sej något som är lite längre bort... Simone de Beauvoir kan uttrycka alla dessa tankar så klart.
fast jag tycker inte att e människa känner någon annan och allra minst sig själv. Beauvoir hade också många teorier som inte riktigt höll i den bistra verkligheten
Mrs C, Simone de Beauvoir skrev att man inte kan känna någon annan, men att människor inte kan leva ensamma, och en "gemensam ensamhet" är det enda man kan känna bland sina vänner. Det skulle vara konstigt om det inte hade kommit nya tankar och idéer på 50 år, men allt hon har skrivit är inte nonsens.
Skicka en kommentar