Rövardotter av Jackie Ferm (och Ola Brising) är en berättelse om en tuff uppväxt med en frånvarande pappa, som visade sig oftare i löpsedlar än hos sin dotter. Pappan är kallad för Sveriges
farligaste man, och han har kallat sig själv "den obotlige psykopaten".
Nu har Jackie Ferm skrivit sin biografi vid 23 års ålder. Hon har lämnat skvallerpressen och blivit omslagsflicka på kultursidor och intervjuad i kulturprogram.
Sin bakgrund väljer man inte själv. Jackie Fermbe skriver rakt och ärligt om både det goda och det tuffa under uppväxten. En värld som är främmande för mig, jag förvånas över den solidaritet hon visar för sina föräldrar oavsett, utan villkor. Man vet vad man har men inte alternativet. Mellan elände och små stunder av lycka har familjen stark sammanhållning. Pappan skriver många uppmuntrande kärleksfulla brev från fängelset, viktiga för Jackie.
Syskonen besöker pappan i fängelset och när han är hemma, är han rolig och omtänksam. I alla fall när han inte är påverkad. Jackie får ta stort ansvar för sina småsyskon. Den missbrukande mamman hotar med Prussiluskan som kan ta barnen från henne, detta hot gör inte saken bättre för barnen. Mycket bättre blir det inte, för alternativen är inte alltid bra med fosterhem och institut. Jag blir förvånad över hur samhället kan se genom fingrarna och hur utsatta dessa barn är både hemma, hos fosterföräldrar och andra institut, bara för tio år sedan. Jag har tidigare läst Maskrosungen av Sandra Gustafsson, hon vill också gå vidare och inte låta sin uppväxt bli som ett ok på hennes axlar resten av livet. Det är starkt. Vi får hoppas att Jackie Ferms bok Rövardotter kan förbättra livet för andra barn i utsatt situation.
7 kommentarer:
Barn visar ofta sina föräldrar otroligt stor solidaritet. Det har jag sett genom jobbet och ibland förvånas man. Men en förälder är alltid en förälder...
Znogge, så är det ofta, barn vet ju inget annat. Och fäder är viktigare än de vet själva...
Jag tänker att själva skrivprocessen kan vara väldigt läkande för någon i t.ex Jackies situation. Samtidigt som att den visar ju ändå ett slags hopp egentligen...jag menar hon visar att så här tufft kan man ha det, men hon kämpar vidare ändå. Starkt gjort, starkt tema och det visar just det ni ovan påpekar starka band till sina föräldrar trots svek och övergivenhet.
Metronyx, precis! Det var tufft men nu har Jackie fått ut det, hon är nog starkare. Jackie kan vara en förebild för andra tjejer och hon vill ju utbilda sig nu för att kunna göra nytta. Barn är väldigt solidariska mot sina föräldrar.
Jag har förstått det som att det är ont om fosterföräldrar, så det kanske inte alltid är de bästa som blir det. Tragiskt i ett så rikt land som Sverige att det inte ska gå att ge alla barn en trygg uppväxt!
Tänkvärd läsning, på många sätt!
Freja, fosterföräldrar ska även ha kontakt med barnens föräldrar, det är ofta den tunga biten. Nu skilde man syskonen åt och det blev tufft. Och mycket annat...
Tanten, verkligen!
Skicka en kommentar