Mörkret av Ragnar Jónasson

Mörkret av Ragnar Jónasson är min första isländska deckare (översättning av Arvid Nordh), från Modernista, berättar om en ung kvinna hittas död på en enslig strand. Hulda Hermannsdóttir, kommissarie vid Reykjavikpolisen, får utreda detta som ett sista fall innan pensionen. Fast hon har bara ett par veckor på sig, för den unge manlige chefen Magnús vill att hon lämnar sin plats omedelbart för yngre förmågor.

Hulda är ensam änka, men sällskapar nu med en äldre läkare. Hon fick en dotter när hon var ung, flickan lever inte längre. Hulda vill utreda detta redan avslutade fall, kollegan Alexander har lämnat många luckor i rapporten. En rysk asylsökande, Baldur kunde ryska och har varit tolk. Hon vill gå i djupet med detta dåligt utredda fall med kvinnan, som inte alls liknar självmord. Ingen av Huldas gamla kollegor vill hjälpa henne. En manlig värld där de unga männen fått tjänster hon sökt.

"Hulda hade blundat för sanningen alltför länge och fått leva med konsekvenserna i årtionden. Hon visste egentligen inte i vilket skede hon hade insett vad som pågick, men hon hade hur som helst reagerat först när det redan var för sent. Orsaken var dels förnekelse, dels att hon helt enkelt hade varit blind för det som skedde för nära inpå henne själv. Och hon som sett sig själv som en av de främsta inom polisen, av just den anledning att hon aldrig missade något i en utredning - hon genomskådade lögner och lurendrejeri snabbare än de flesta andra." (sid 235)

Flera smakbitar: HÄR.