döda ord †, är ordböcker underskattade?

"Är det synd att ord "dör"? Eller ska vi liva dem och se till att de förblir kvar i språket? Ska vi sträva efter att återuppväcka gamla ord, eller låta dem förbli enbart minnen av svunna tider? Om ett ord ska finnas kvar i språket behöver det ett sammanhang, något som hjälper till att hålla betydelsen tydlig och skarp, antingen ett kulturellt fenomen eller en teknologi som fortsätter att vara relevant att beskriva, eller tillhörande ord med likalydande betydelser. När en sådan kontext luckras upp lämnas ordet ensamt och försvagas."

Temat i tidningen Essä nr 7 utgörs källan av det som brukar betraktas som de döda ordens symbol (†).  Kan ett ord dö?

Karin Westin Tikkanen skriver om Liva (†). Orden som inte längre lever.
Jan Berglin skriver om Orden i Jorden.
Nils Håkanson förklarar Språknekromantin och Spridda iakttagelser inför en språkpuristisk etik.
John Swedenmark tar upp Lagarna eller livet. Olika synsätt på svenska språket. 

"Ett † i ordboken betyder inte att ordet är avlidet och oanvändbart, snarare otympligt och slött. Orden går fortfarande att använda, men deras funktion som kommunikativa element i en språklig diskurs har försämrats. Personer vi talar med kanske inte förstår vad vi menar lika snabbt och enkelt om vi säger "bokman" istället för "recensent", eller "vån" istället för "förväntan". (sid 15)

Lydia Sandgren som skrivit Samlade verk säger i Vi Läser att den mest underskattade boken är ordböcker, som hon befarar är på utdöende i detta tidevarv med google: "Inte bara av nostalgiska skäl, utan för att jag föreställer mig att det är karaktärsdanande att slå upp valfri sida och där konfronteras med en rad ord som man sannolikt aldrig använder sig av eller ens har hört - och alltså kan lära sig."