En man i Åbo ska ta avsked av sin dotter, som är på väg till Holland för att studera. Hur är det möjligt, hon är ju hans lilla flicka? Samma man städar ur sina föräldrars hus hemma i Nykarleby. Han har spritt ut alla sakerna på gården, det ser inte klokt ut. Som sällskap har han några kringströvande katter och så de sympatiska mössen förstås. På dagarna får han ibland oväntat besök av människor från sitt förflutna, de som kallar honom den stora blondinen. På kvällarna somnar han i vedlidret med pannlampan lysande.
I centrum av berättelsen finns en kärlekshistoria. Det är tidigt åttiotal i Helsingfors, och de unga älskande har båda nyligen börjat studera. Limone heter hon, hans stora kärlek, kvinnan han vill få barn med och leva med i resten av sitt liv. Limone är ändå påfallande ljummen i relationen, och mannen finner sig vattnande hennes krukväxter och snokande i hennes tillhörigheter medan hon är borta, oklart var.
"Du kan steka plättar, sa jag.
Jag kunde ge henne ett recept på plättsmet som jag hade fått av din far när jag flyttade till Helsingfors hösten åttiotvå. Han hade räknat upp ingredienserna ur huvudet, och jag hade antecknat med slarvig handstil på rutigt papper. En halv liter mjölk, en kaffekopp vatten, två ägg, en tesked salt, två kaffekoppar mjöl, en halv deciliter olja. Nu rabblade jag upp de där sakerna ur minnet, och min dotter tog nästa nästa snigelsked glass, förde den till sin mun och svalde.
Vad menas med "kaffekopp", undrade hon." (sid 15) Flera smakbitar: HÄR.
Peter Sandström (1963) är född och uppvuxen i Nykarleby. Sedan år 1989 är han bosatt i Åbo. För Kärleken är ett tamdjur (2020) har Sandström tilldelats Samfundet De Nios julpris 2020, Signe Ekbladh-Elds pris av Svenska Akademien 2021, samt Stiftelsen Längmanska kulturfondens pris år 2021. Runebergspriset 2017 för Laudatur.
