Professor Dag Hedman föreläste om Aiskylos tragedi Agamemnon:
"Agamemnon (458 f. Kr.) är en av de mest lästa och framförda av de antika grekiska tragedierna. Handlingen bygger på en av de antika myterna. Den grekiske överbefälhavaren Agamemnon återkommer till hemmet efter tio års frånvaro i det trojanska kriget. Vad väntar honom? Hur skall han tas emot? Dramat handlar om människans ansvar och om hennes roll som offer under oblida och outgrundliga högre makter. Pjäsen tematiserar även ordens makt. Och Agamemnon är ett kriminaldrama som kulminerar i extremt våld inom den närmaste familjekretsen."
Jag har läst Namnens hus av Colm Tóibín:
"Plötsligt slog det mig att det var så här gudarna gjorde med oss - de höll oss sysselsatta med påhittade konflikter, med livets larm, och dessutom höll de oss sysselsatta med bilder av harmoni, skönhet och kärlek medan de iaktog oss på håll, likgiltigt, och väntade på den stund då de tog slut, när utmattningen satte in. De höll sig på avstånd, liksom vi höll oss på avstånd. Och när det var slut, ryckte de på axlarna. Det spelade ingen roll längre." (sid 28)
Namnens hus (House of Names 2018) av Colm Tóibín, som har gett sig i kast med de gamla grekiska myterna - som har fallit i glömska, jag har inte full koll på de gamla berättelserna. Fienden är i antågande i Mykene, om vinden inte vänder, kan de inte anfalla och alla kommer att dö. Den unga Ifigenia förbereder sig till giftermål med Akilles, men han ska ut i krig och hon ska i stället offras till gudarna av sin egen far Agamemnon för att få vinden vända, krigslycka. Hans hustru Klytaimnestra blir kvar i Mykene och vill inte förlåta sin make. Hämnd på grekiska, inte många kvar. För två tusen år sedan, en annan tid, en annan plats, andra seder, intressant läsning.
"Trots den hemska lukten, och myrorna och spindlarna som kröp omkring mig, trots set onda i ryggen och i armarna och benen, trots den tilltagande hungern, trots skräcken för att jag inte skulle komma ut härifrån levande, var det törsten som förändrade mig i grunden.
Jag insåg att jag hade begått ett misstag." (sid 41)
10 kommentarer:
Colm Toibin skrivs upp. Har aldrig läst något av den författaren.
Mösstanten, jag har gillat Tóibíns böcker, denna är lite annorlunda.
Det låter som en intressant bok. Helt ny för mig.
Znogge, boken är helt ny.
Dom där gamla gudarna... Har hört talas om många men har (oftast) ingen aning om vem som är vem eller om dom är grekiska eller romerska. En hel "vetenskap" det där ;-)
Ama, inte lätt att hålla reda på dem, värre än vilken dokusåpa som helst :)
Ännu har jag inte läst något av Toibin, men jag har två böcker av honom på bokvagnen så till slut ska det ske.
Mösstanten, jag tycker om hans böcker.
Den där tror jag skulle passa mig!
Joelinda, en intressant bok, speciellt om man har lite kännedom om grekisk mytologi.
Skicka en kommentar