Inte kära (Not in Love 2025) av Ali Hazelwood
Modernista.
Författaren är uppvuxen i Italien, men numera bosatt i USA där hon utöver att vara författare är professor i neurovetenskap, hennes debutroman
Kärlekshypotesen ska bli film.
Rue Siebert gick själv ofta hungrig när hon var liten och vill nu göra sitt för att motverka matfattigdom. Jobbet på startupföretaget Kline, där hon utvecklar en metod för att förlänga livsmedels hållbarhet med hjälp av nanoteknik, betyder allt för henne.
Därför är det inte konstigt att hon blir rasande när hon upptäcker att Eli – den heta killen hon träffat genom en app och faktiskt trodde att hon gillade – är delägare i ett riskkapitalbolag som försöker stjäla Klines patent.
Rue och Eli slits mellan sina vänner, sin ömsesidiga attraktion och projekten de vigt sina liv åt. Till en början känns valet ganska lätt, men ju mer de får veta om varandra, desto svårare blir det...
Översättning av Isabel Valencia.
Den sommaren skickade jag faktiskt ett mejl till Florence.
Och jag gjorde en praktik på Kline, och sedan en till, och
ytterligare några. Jag jobbade inom forskning och utveckling,
tillverkning, kvalitetssäkring och till och med logistik. Framför
allt jobbade jag med Florence, vilket förändrade mitt liv på
bästa tänkbara sätt.
Före henne hade alla mina mentorer varit män – varav några
varit fantastiska, stöttande, briljanta män som gjort mig till
den forskare jag blivit. Men Florence var annorlunda. Mer
som en vän eller en supersmart storasyster som kunde besvara
mina frågor om reaktionskinetik, klappa mig på ryggen när
mina experiment inte fungerade och senare, när jag väl hade
disputerat, förse mig med de medel jag behövde för att kunna
utföra det slags arbete jag ville göra. Jag var inte den som
befattade mig med känslor om det gick att undvika, men det
behövdes ingen psykolog eller månader av navelskådning för
att lista ut vad jag kände för Florence: tacksamhet, beundran,
kärlek och en viss beskyddarinstinkt. (sid 49)