Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den här bloggen:

14 maj 2025

norskt 🇮🇸 kultur

Vithet (Kvitleik 2025) av Jon Fosse. En man kör iväg med bilen utan att veta vart han ska och kommer till slut in på en skogsväg med djupa hjulspår. Han stannar inte förrän bilen kör fast. Det börjar snöa, det blir mörkt och kallt. I stället för att leta efter hjälp går mannen in på en stig i skogen.
Vinternoveller
av Ingvild H Rishøi innehåller tre fina noveller.
ti amo
(2023) av Hanne Ørstavik är en norsk författare översatt till mer än trettio språk. ti amo är Ørstaviks elfte roman på svenska.

Vilka norska verk tycker du extra mycket om?
undrar enligt O i: veckans Kulturfråga.

Djävulen och det mörka vattnet av Stuart Turton

Djävulen och det mörka vattnet (The Devil and the Dark Water 2022) av Stuart Turton. Hans första roman, De sju morden på Evelyn Hardcastle hyllades av kritikerna. Modernista.

Året är 1634 och Samuel Pipps, världens främste detektiv, forslas ombord på ostindiefararen Saardam. Fartyget ska föra honom till Amsterdam där han ska avrättas för ett brott han kanske – eller kanske inte – begått. I sällskap har han sin lojala livvakt, Arent Hayes, som är fast besluten att bevisa sin väns oskuld. Bland de andra passagerarna finns Sara Wessel, en adelskvinna med en hemlighet.
    Men fartyget har knappt hunnit komma ut på öppet hav förrän resan börjar förgiftas av djävulskap. En märklig symbol dyker upp på seglet. En död spetälsk tycks röra sig över däcken. Boskap dör i natten. Och dessutom hör passagerarna en fasansfull röst viska till dem i mörkret. En röst som utlovar tre oheliga mirakel, följda av en massaker. Onda krafter rör sig över fartygets däck och sakta men säkert får de resenärerna att vända sig mot varandra.
     Med Pipps fängslad är det bara Arent och Sara som kan lösa mysteriet. En gåta som är kopplad till mörka hemligheter i passagerarnas förflutna – och som nu hotar att sänka fartyget och döda alla ombord. Översättning av Åsa Brolin.

    Korridoren var trång och full med folk, vilket gjorde att de tvingades stå besvärande nära varandra.
    Hans pomada fick honom att lukta citron och tänderna var ovanligt vita. Andedräkten doftade gott, vilket antydde att han hade tuggat vattenmynta. Till skillnad från handelschefen bar han dyrbara kläder. Jackan var mörklila och guldbroderierna lyste i ljusskenet. Ärmarna var uppslitsade och hosorna knutna med sidenrosetter. Spännena på skorna glänste.
     Sådana tjusiga kläder var tecken på en framgångsrik karriär. Flottans kaptener tjänade en viss procent på alla vinster de förde i hamn. Å andra sidan skulle det inte förvåna Sara om Crauwels faktiskt var klädd i sin förmögenhet.
(sid 44)

13 maj 2025

Inte kära av Ali Hazelwood

Inte kära (Not in Love 2025) av Ali Hazelwood Modernista.
Författaren är uppvuxen i Italien, men numera bosatt i USA där hon utöver att vara författare är professor i neurovetenskap, hennes debutroman Kärlekshypotesen ska bli film.

Rue Siebert gick själv ofta hungrig när hon var liten och vill nu göra sitt för att motverka matfattigdom. Jobbet på startupföretaget Kline, där hon utvecklar en metod för att förlänga livsmedels hållbarhet med hjälp av nanoteknik, betyder allt för henne.
     Därför är det inte konstigt att hon blir rasande när hon upptäcker att Eli – den heta killen hon träffat genom en app och faktiskt trodde att hon gillade – är delägare i ett riskkapitalbolag som försöker stjäla Klines patent.
      Rue och Eli slits mellan sina vänner, sin ömsesidiga attraktion och projekten de vigt sina liv åt. Till en början känns valet ganska lätt, men ju mer de får veta om varandra, desto svårare blir det... Översättning av Isabel Valencia.

     Den sommaren skickade jag faktiskt ett mejl till Florence. Och jag gjorde en praktik på Kline, och sedan en till, och ytterligare några. Jag jobbade inom forskning och utveckling, tillverkning, kvalitetssäkring och till och med logistik. Framför allt jobbade jag med Florence, vilket förändrade mitt liv på bästa tänkbara sätt.
     Före henne hade alla mina mentorer varit män – varav några varit fantastiska, stöttande, briljanta män som gjort mig till den forskare jag blivit. Men Florence var annorlunda. Mer som en vän eller en supersmart storasyster som kunde besvara mina frågor om reaktionskinetik, klappa mig på ryggen när mina experiment inte fungerade och senare, när jag väl hade disputerat, förse mig med de medel jag behövde för att kunna utföra det slags arbete jag ville göra. Jag var inte den som befattade mig med känslor om det gick att undvika, men det behövdes ingen psykolog eller månader av navelskådning för att lista ut vad jag kände för Florence: tacksamhet, beundran, kärlek och en viss beskyddarinstinkt.
(sid 49)