Återliv : med Skapelsen och Kvällens frihet av Kjell Espmark
(1930-2022) innehåller mycket som jag inte har erfarenhet eller kunskap om, speciellt musik, men jag kan njuta av den varierande texten ändå.
Libera me
Också min mission blev ofullbordad
Men dödsåret 179
under namnet Mary Wollstonecraft
fick inte stå oemotsagt.
Historien tvingade in mig i slagsmål
med konstaplarna på Londons gator
mer än ett sekel senare. Och ställde mig i spetsen
för kvinnornas intåg i parlamentet
i en sky av flisor från sprängda dörrar. Återliv utgör den tredje delen i en trilogi som inleddes med
Skapelsen och fortsatte med
Kvällens frihet. Vad som kunde kallas Skapelsetrilogin börjar i den oavslutade skapelse som kräver sin fortsättning av oss alla. Den går vidare i den friare, ofta hänsynslösa kreativitet som flera tonsättare, författare och konstnärer utvecklar i livets slutskede. Och den fullbordas i en samling återliv av skilda slag.
Än spränger Egon Schiele sig ut ur sin kista i målningen Uppståndelse. Än bryter Sor Juana de la Cruz en av det spanska språkets största poeter, kallad den första feministen den tystnad kyrkan tvingat på henne. Än fortsätter den oförskräckta journalisten Marie Colvin, som stupade för en kpistsalva nära Homs, sin gärning inkarnerad i djärva kolleger: Artiklarna skrivs mot uppdragna knän, / postuma bidrag, / tunga av mull och mod, / till det stora sviktande minnet. Man kunde se dessa skilda teman sammanfattade i dikten Det uudslukkelige, ägnad Carl Nielsens symfoni om det ohejdbara liv som tvingar sig fram också ur krigets gyttja och död: Och vinden föds i det gråa gräset / som långsamt, obevekligt blir grönt.
