Sorgens förvirring (
La confusion des peines) av Laurence Tardieu berättar om en vuxen kvinnas frigörelse och försoning med sina föräldrar. En familj som var annorlunda och blev osynlig efter faderns brott. Modern tyckte det var viktigt att hålla stånd, veta var man hör hemma. En familj där man inte visade känslor, inte pratade utan teg. Boken är skriven i jag-form och Laurence dämpar sin smärta genom skrivande. Fadern är till slut med på att hon skriver om honom medan han lever, fast han tror att hon söker bara efter förvirring. Fadern säger: "Man lever inte med de döda, man lever ned de levande." Hon lär sig både förstå och älska.
Jag tyckte även om
Eftersom ingenting varar (
Puisque rien ne dure) av Laurence Tardieu.
6 kommentarer:
det fick bli inköpsförslag till närmsta bibliotek
Att tiga om saker och ting var nog ett vanligt sätt att hantera saker förr. Tack och lov är det väl inte lika illa nu. Låter som en intressant bok. Ska se om den finns på mitt bibliotek...
Låter som en intressant bok!
Mrs Calloway, jag gillar hennes böcker.
Znogge, tiga är sällan bra.
Freja, hon skriver väldigt bra.
Har läst Eftersom ingenting varar, blir sugen på den här också...
Läser just Americanah, ah gillar den.
Violen, jag börjar gilla franskt...
Skicka en kommentar