En sommar med Montaigne

Michel de Montaigne (1533-1592) lever än, en herre som drog sig tillbaka för att lära känna sig själv. Och för att bättre kunna samla in sitt läsande sina tankar, började han skriva ner dem. (På svenska blev det 1580 sidor essayer, inklusive 100 sidor fotnoter, med Jan Stolpes översättning.) Arne Melberg är en annan som har försökt läsa Montaigne.

En sommar med Montaigne av Antoine Compagnon är bra sommarläsning om hans sommarprat i radio. Jag får en förkortad version av alla godbitar om en man, som verkar både klok och modern. Ren njutning för jag tror mej förstå, hur Montaigne tänkte. Montaigne verkar sympatisk, inte högfärdig, han upplever inte som en förödmjukelse "om han blir motsagd, älskar att bli rättad om han misstar sig. Han ogillar samtalspartner som är arroganta, självsäkra och intoleranta."

 Montaigne läser ungefär som jag: "Där bläddrar jag än den ena än den andra boken, utan ordning, plan eller sammanhang; ibland drömmer jag, ibland antecknar jag de här infallen eller dikterar dem, gående fram och tillbaka. Biblioteket ligger två trappor upp i ett torn."