I Tanger av Christine Mangan

"Jag hade lagt ner extra möda på att klä mig den morgonen, medveten om att jag skulle träffa Alice för första gången på nästan ett år. Jag ville att det skulle synas hur bra det gått för mig sedan den tiden - inte på något iögonfallande sätt förstås, så som andra flickor uppförde sin inför väninnor och passivt stoltserade med sina framgångar i syfte att göra kamraterna gröna av avund." (sid 32)

I Tanger av Christine Mangan är hennes debutroman, året föreställer 1956. Lucy Mason och Alice Shipley var vänner och rumskamrater under collegetiden i Vermont. Alice var den tystlåtna diskreta vännen, som hade det gott ställt utan att det märktes. Lucy hade fått stipendium för att studera, ville inte visa hur lite pengar hon hade. Båda var föräldralösa. Alice bor nu i Tanger nära Marocko i  Nordafrika med sin man John - som klär sig bättre än han har råd med.

De har inte träffats på ett år. Lucy tar sina sista pengar och reser med båt från New York till Marocko - i fin dräkt som kostat henne en månadslön - och ringer på Alice dörr. Inga glädjerop precis när hon öppnar i morgonrock. Efter några drinkar går de ut på kvällen, maken John följer med. Hur mycket känner kvinnorna varandra? Lucy alltid självständig, alltid orädd hjälper Alice att lämna lägenheten. Men snart börjar en kvävande känsla ta över Alice. Hon känner sig kontrollerad. Det är något som inte stämmer. Plötsligt försvinner Alices man John spårlöst. I Marocko försöker infödingar skapa självständighet, oroligt på gatorna.

"Hon tänker på Tanger och dess många namn och förändringar. På de människor som kallat staden sitt hem under århundradenas lopp - en imponerande samling nationaliteter och språk. Tanger var en omvandlingarnas stad, en stad som skiftade och förändrades för att kunna överleva. Det var en stad dit man for för att bli förvandlad. Och den hade på sätt och vis förändrat henne." (sid 264)