Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den här bloggen:

16 april 2020

Hur mår fröken Furukura?

   "Åh, förresten, vill du ha en burk kaffe? Det finns läsk också. Jag har köpt buckliga burkar, och de är inte kylda." 
   "Buckliga?" 
   "Ja, det har jag visst inte förklarat för dig. Om en burk har fått bucklor går det inte att sälja i butiken. Förrutom det har jag bara mjölk och en kanna varmt vatten." (sid 104)
Hur mår fröken Furukura? (2020) av Sayaka Murata berättar om Keiko Furukura som var annorlunda redan som barn. Nu är hon 36 år, har aldrig haft en pojkvän och har jobbat i den lilla närbutiken i arton år med timlön. Hennes föräldrar är oroliga och önskar att hon skulle skaffa sig ett riktigt jobb, och hennes vänner undrar varför hon inte träffar någon och gifter sig. Men Keiko har hittat sitt eget sätt att ge livet mening, och hon tänker inte låta någon eller något komma emellan henne och närbutiken.

Plötsligt har hon sin arbetslösa arbetskamrat Shiraha, som inneboende i den lilla lägenheten. Han fick sparken och blivit utslängd från sin lägenhet för att ha inte betalat hyra. Det finns plats för honom bara att sova i badkaret. Furukura men sin lilla lön, hon som alltid köper billig mat i  med kort datum i närbutiken, måste nu få pengarna att räcka till hans mat också. Shiraha är otrevlig, bidrar inte med någonting, men Keikos vänner och familj är nöjda att hon äntligen har en pojkvän.

Såg en intressant dokumentär om de japanska överblivna kvinnor, som gör vad som helst för att få en make. Spelar ingen roll hur bra utbildning de har eller om de kan försörja sig själva. De "behöver" en man.
20. Läs en bok som har ett efternamn i titeln.

13 kommentarer:

Mösstanten sa...

Den verkar spännande. Borde nog läsa mer japanskt.

Znogge sa...

Intressant att alla kvinnor skulle behöva en man. Alla behöver nog någon men frågan är om det måste vara i ett äktenskap.

Hanneles bokparadis sa...

Mösstanten, tyckte mycket om denna.

Znogge, precis, äktenskap är inte alltid den bästa lösningen för kvinnor.

Veiken sa...

Oj, där ser man! Det känns som att gå långt tillbaka. En man löser banne mig ingenting!
Man måste leva som det passar en själv!

Ama de casa sa...

Att bli pådyvlad en man kan inte vara så trevligt...

Ylva sa...

Den låter annorlunda och ser fin ut.

Hanneles bokparadis sa...

Veiken, boken är ny och dokumentären är också ny.

Ama, som tur så har vi inte samma kultur här.

Ylva, jag tyckte mycket om boken.

Hanna / Rak i ryggen sa...

Gulligt med hörnbutiken. Bra med all litteratur som belyser den japanska sexismen, tänker jag, de har så förfärligt förlegad kvinnosyn.

Hanneles bokparadis sa...

Hanna, tiden verkar ha stått stilla i Japan.

Vargnatt sa...

Tyckte också mycket om den!

Hanneles bokparadis sa...

Vargnatt, en annorlunda roman.

Paula sa...

Låter som en ganska intressant bok! Läste att folket i Japan och Finland är de mest introverta! Kanske stämmer det?
Har sett dokumentären om de ryska kvinnorna som går någon sorts förfärlig charmskola för att kunna skaffa sig en karl. fy bubblan, så vedervärdigt.
Trevlig helg

Hanneles bokparadis sa...

Paula, jag tror att det kan stämma, att ha en karl är nog olika viktigt olika kulturer.