Det är läsaren som skriver boken

Det är läsaren som skriver boken (2025) av Kristoffer Leandoer
Vad händer när vi läser? Är litteratur något som bara finns mellan pärmarna i en bok, eller något som uppstår i själva mötet mellan läsaren och boken? Är boken alltid densamma, eller förändras den med varje ny läsning? Kan två människor överhuvudtaget läsa samma bok?
Här närmar sig Kristoffer Leandoer litteraturen från ett nytt och oväntat håll där det snart blir tydligt: Det är läsaren som skriver boken . Vi läsare är opålitliga: vi glömmer, vi minns fel. Vi hoppar över och drar ifrån, och vi lägger gärna till de detaljer som författaren glömt.
Så vad innebär medskapande läsning för kritiker och översättare, för pusseldeckare och bibeltolkare? Vad strök morfar under i Kierkegaards dagbok? Läser vi med ögonen eller öronen? Vilka böcker har diktatorn i sitt bibliotek? Dödade Oidipus verkligen sin pappa?

En intressant bok som man nog inte sträckläser men intressant fördjupa sig Leandoes funderingar. Kul att ha nämner Klara Johanson (1875-1948), en mycket uppskattad litteraturkritiker. Kristoffer Leandoer är väldigt beläst, han nämner en mängd författare från olika tider.

Den 24 november 1920 avsluter Virginia Woolf den första anteckningsboken med manuskriptet till sin nya roman Jacob's room. När Woolf ett halvt år tidigare började arbeta på romanen var idén långt ifrån färdigutvecklad: "Låt oss anta att Rummet kan hålla ihop det", är det enda hon i april med bestämdhet kan säga om romanens yttre.
Genom åren antecknade Klara Johanson åtskilliga idéer till böcker hon aldrig skrev, men denna skriver hon alltså samtidigt som Virginia Woolf förstår att den roman hon skriver är en roman vars huvudperson ska hållas osynlig hela tiden. (sid 258)