Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, är periodare, läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

05 december 2016

försoning hör julen till ❤️

Glöm mig av Alex Schulman ville jag läsa för jag har gillat hans tidigare böcker, jag tycker även om denna som berättar om hans och hans mors ojämna förhållande. Själv har jag ingen erfarenhet av alkohol i familjen, inte ens bland vänner - men att inte bli sedd eller känna skuld för något man inte vet eller inte är orsak till är smärtsamt, speciellt när man är barn. Tre bröder som tysta lyssnade efter mors humör, inte få störa henne. Inte ens som vuxna vågar de tala med henne.

"Kunde inte vara där inne så länge. Jag försökte verkligen, och det fanns stunder då det fungerade, när tiden försvann, oftast när vi pratade om någon bok som någon av oss hade läst. Då kunde jag uppslukas av hennes intellekt, av hur fri i tanken hon kunde vara. Hon höjde sig över bokstäverna och kunde stiga så högt. Och där uppe gnistrade hon i sin överlägsenhet. I det där skilde hon sig från pappa." (sid 168)

Alex Schulman berättar naket om tystnaden och rädslan hemma när han var barn, men försöker förstå och försonas med mamman i vuxen ålder. Det ska inte bli likadant för hans egna barn. Att moderns far Sven Stolpe skickade sin dotter ensam runt till olika länder redan i tioårs ålder, ger förståelse för att hon inte mådde så bra senare som vuxen. Alex beundrade sin mor, som var mycket intelligent och duktig på sitt arbete:
  "Alla de här framgångsrika männen som hon stod bakom. En bullrig pappa som låste in sig på rummet och skrev hundra böcker. En kolerisk make som var strängt upptagen med att göra tv för folkhemmet. Näringslivstoppar, den ena gubben efter den andra, som mullrade och slog sig fram, med hennes manus i handen.
  Gubbe efter gubbe efter gubbe.
  Och hon var alltid smartare än allihop." (sid 175)

4:e dec. C.R.M. Nilsson
6:e dec. Agnes bokblogg

15 kommentarer:

C.R.M. Nilsson sa...

Det låter som en väldigt intressant bok. Jag har ingen större relation till Alex Schulman, men borde kanske ge hans böcker en chans.

♥ Hanneles bokparadis sa...

C.R.M. Nilsson, det tycker jag, denna bok ger förståelse till mycket.

znogge sa...

Jag har läst den och tyckte den var läsvärd och bra ur olika aspekter.

♥ Hanneles bokparadis sa...

Znogge, många har tyvärr en helt annan bild av författaren... och visst mår man bättre om man kan försonas med sina föräldrar som inte är perfekta.

Joelinda sa...

Jag tycker att Alex Schulman verkar så dubbel: å ena sidan allt raljerande, all sarkasm, alla påhopp och elakheter och trams - åtminstone förr, då jag läste hans blogg emellanåt. Å andra sidan dessa böcker som blir så omtyckta av så många. Jag tror jag ska läsa denna då den kommer ut på pocket. Tack, Hannele.

violen sa...

Håller med, en verkligt bra bok.

http://violensboksida.bloggplatsen.se/2016/11/22/11389102-schulman-alex-glom-mig/

En bra julklapp till den som inte läser så mycket. Språket flyter fram.

♥ Hanneles bokparadis sa...

Joelinda, vi alla har väl dubbla sidor i olika sällskap ♥

Violen, sant, en fin julklapp!

Sofies bokblogg sa...

Verkar intressant! Tack för ditt inlägg!

Hannele sa...

Sofie, en passande bok inför jul.

Mrs Calloway sa...

jag tycker att AS verkar ganska odräglig, men jag tänkte faktiskt läsa boken. han har nog inte haft det så lätt, pojken

♥ Hanneles bokparadis sa...

Mrs Calloway, han är nog inte likadan överallt.

Anna sa...

Detta var en helt fantastisk bok! Jag har läst Schulmans tidigare böcker och tyckt att de var bra, men denna drabbades jag verkligen av. Otroligt bra. Fint inlägg också!

♥ Hanneles bokparadis sa...

Anna, tack, jag har också gillat hans tidigare böcker.

Koko sa...

Det låter som en intressant bok, fast temat är tungt. Det där med försoning är så svårt.

♥ Hanneles bokparadis sa...

Koko, boken är ändå ganska ljus.