Glöm mig av Alex Schulman ville jag läsa för jag har gillat hans tidigare böcker, jag tycker även om denna som berättar om hans och hans mors ojämna förhållande. Själv har jag ingen erfarenhet av alkohol i familjen, inte ens bland vänner - men att inte bli sedd eller känna skuld för något man inte vet eller inte är orsak till är smärtsamt, speciellt när man är barn. Tre bröder som tysta lyssnade efter mors humör, inte få störa henne. Inte ens som vuxna vågar de tala med henne.
"
Kunde inte vara där inne så länge. Jag försökte verkligen, och det fanns stunder då det fungerade, när tiden försvann, oftast när vi pratade om någon bok som någon av oss hade läst. Då kunde jag uppslukas av hennes intellekt, av hur fri i tanken hon kunde vara. Hon höjde sig över bokstäverna och kunde stiga så högt. Och där uppe gnistrade hon i sin överlägsenhet. I det där skilde hon sig från pappa."
(sid 168)
Alex Schulman berättar naket om tystnaden och rädslan hemma när han var barn, men försöker förstå och försonas med mamman i vuxen ålder. Det ska inte bli likadant för hans egna barn. Att moderns far Sven Stolpe skickade sin dotter ensam runt till olika länder redan i tioårs ålder, ger förståelse för att hon inte mådde så bra senare som vuxen.
Alex beundrade sin mor, som var mycket intelligent och duktig på sitt arbete:
"
Alla de här framgångsrika männen som hon stod bakom. En bullrig pappa som låste in sig på rummet och skrev hundra böcker. En kolerisk make som var strängt upptagen med att göra tv för folkhemmet. Näringslivstoppar, den ena gubben efter den andra, som mullrade och slog sig fram, med hennes manus i handen.
Gubbe efter gubbe efter gubbe.
Och hon var alltid smartare än allihop."
(sid 175)
4:e dec.
C.R.M. Nilsson
6:e dec.
Agnes bokblogg
15 kommentarer:
Det låter som en väldigt intressant bok. Jag har ingen större relation till Alex Schulman, men borde kanske ge hans böcker en chans.
C.R.M. Nilsson, det tycker jag, denna bok ger förståelse till mycket.
Jag har läst den och tyckte den var läsvärd och bra ur olika aspekter.
Znogge, många har tyvärr en helt annan bild av författaren... och visst mår man bättre om man kan försonas med sina föräldrar som inte är perfekta.
Jag tycker att Alex Schulman verkar så dubbel: å ena sidan allt raljerande, all sarkasm, alla påhopp och elakheter och trams - åtminstone förr, då jag läste hans blogg emellanåt. Å andra sidan dessa böcker som blir så omtyckta av så många. Jag tror jag ska läsa denna då den kommer ut på pocket. Tack, Hannele.
Håller med, en verkligt bra bok.
http://violensboksida.bloggplatsen.se/2016/11/22/11389102-schulman-alex-glom-mig/
En bra julklapp till den som inte läser så mycket. Språket flyter fram.
Joelinda, vi alla har väl dubbla sidor i olika sällskap ♥
Violen, sant, en fin julklapp!
Verkar intressant! Tack för ditt inlägg!
Sofie, en passande bok inför jul.
jag tycker att AS verkar ganska odräglig, men jag tänkte faktiskt läsa boken. han har nog inte haft det så lätt, pojken
Mrs Calloway, han är nog inte likadan överallt.
Detta var en helt fantastisk bok! Jag har läst Schulmans tidigare böcker och tyckt att de var bra, men denna drabbades jag verkligen av. Otroligt bra. Fint inlägg också!
Anna, tack, jag har också gillat hans tidigare böcker.
Det låter som en intressant bok, fast temat är tungt. Det där med försoning är så svårt.
Koko, boken är ändå ganska ljus.
Skicka en kommentar