Mamma är bara lite trött av Sara Beischer

"Minna funderar på om hon någonsin skurade handfatet i badrummet på övervåningen. Carina fortsätter att prata, om förra veckans Babel. Hon föreslår att de ska ha Sydamerikanskt tema i bokcirkeln i vår. Nämner namnet på någon författare som man säkert borde känna till. Minna använder sig av ifyllnadsord. Intressant, spännande, jaha. Serverar snittarna från ett fat som de fick när de gifte sig. Så frågar Carina vilken sorts mjöl brödet är bakat på och Minna blir tyst.
  När hon, med skör och liten stämma, tvingas svara vetemjöl blir Carina också tyst.
  "Vi äter väl inte mjöl?"" (sid 107)

Mamma är bara lite trött av Sara Beischer hade jag inte tänkt läsa, men 6 februari ska Kulturkollo diskutera den och boken fanns på biblioteket. Lätt att känna igen sig, jag har ju fyra barn - och nu fyra barnbarn, hämtar dem från förskolan och skolan ibland, jag känner igen jargongen.

Minnas make Niklas, varför lämnar inte han barnen till förskolan på morgonen? Eller sorterar bland smutstvätten? Eller handlar på vägen hem från jobbet och fixar mat? Han plockar inte disken? Packar inte gympaväskor. Minna fixar allt; vabbar, lagar barnens frukost. Nattar barnen, snyter, läser saga. Hon är stressad av giftiga bananer, giftig teflonpanna, giftig potatis,plastsanera, mycket att tänka på hela tiden. Hinna med yoga, klippa slitna toppar, raka kön, fixa söndagsmiddag till vänner. Inte ens när barnen är sjuka kan Niklas avstå från sin träning, eller vad han nu gör. Där nånstans vill jag sluta läsa.

"Minna plockar ut de rena besticken från diskmaskinen och lägger i bestickslådan, som hon först grundligt torkar ur. Föreställer sig själv som varannanveckas-mamma. Gör en bouppdelning i huvudet. Tänker på nätdejting. På krogen vet hon inte längre hur man gör. Det finns väl ändå ingen som vill ligga med henne: hemorrojder, celluliter, ärtpåsbröst, håriga underarmar, mage utan navel. En förtvivlad gråt. Lagrad i cellerna." (sid 127)

Flera smakbitar: HÄR.