Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter

Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter berättar om de två söners sorg och ilska efter deras hastigt bortgågna mor, och makens starka saknad. Dagarna efter dödsfallet knackar vänner och grannar på dörren med matlådor till sönerna och maken. Även en kråka knackar på, han ska hjälpa dem över sorgen. Alla små saker i vardagen, liknar förlust vid skilsmässa.

"Hon kommer aldrig mer att använda (makeup, gurkmeja, hårborste, synonymordbok).
Hon kommer aldrig mer avsluta (Patricia Highsmith-roman, jordnötssmör, läppbalsam).
Och jag kommer aldrig att jaga Virago-klassiker med gröna bokryggar till hennes födelsedag." (sid 35)

"En pojke blev av med sin högt skattade lunchlådelapp från mamman som löd "Lycka till". Han grät, ensam på sitt rum, sen slängde han en leksaksbil på pappas inramade Coltrane-affish. Den gick i kras. Han kände sig bättre. Pappa sopade plikttroget upp alla glasbitar och förstod." (sid 105)

Boken är en omskrivning på Ted Hughes diktsamling om kråkan (Crow : From the Life and the Songs of the Crow 1970) som jag inte har läst, än.

"En gång för länge sen tog vår pappa bussen till Oxford för att höra sin hjälte Ted Hughes tala. Det här var på den tiden då Ted Hughes var grå och nästan död och pappa just hade gått ut skolan. Han hade aldrig varit i Oxford förut och blev förskräckt över att där fanns vanliga affärer, McDonald´s och sånt." (sid 118)

Så naket och rakt pojkarna tänker om sin döda mor:
"Vi var noga med att låta henne åldras, aldrig hålla henne fången. Noga med att kalla henne farmor när pappa blev farfar." (sid 139)