Lift av Hanna Wikman

- Varför skakade du på huvudet utan att fråga mig vad jag ville?
- Jag ber om ursäkt för att jag inte frågade dig. Jag tänkte mig inte för, säger Liv.
- Och varför sa du nej till henne?
- Hon var inte bra att lifta med.
- Och hur kunde du veta det?
- För det är vad jag gör och jag kan min sak. Jag är kungen på vägen. Jag vet hur man liftar och hur man liftar och hur jag får en bra lift. (sid 39)

Lift av Hanna Wikman är hennes debutbok som är årets Johnie Paikinstipendiat, juryns motivering: "en språkligt normbrytande poet och aktivist, vars envisa röst inte lätt låter sig genrebestämmas, vars texter skapar sin egen form, andas eget liv. En röst som försvarar utkanternas folk och delar med sig av oväntade perspektiv. En poet som inspirerar andra till skrivande med sina aktivistiska skrivsituationer lika väl som med egna texter."

Berättaren Jonni sticker från Fårö och har lämnat flickvännen Emilia på Gotland för att lifta runt i världen. Denna roadmovie börjar med en läskig rivstart när när Jonni råkar ut för en våldsam man men räddas av Liv, långdistansliftaren som har massor av historier att berätta. Hon berättar om Lucinda, den första liftaren i släkten, före bilar fanns. Jonnis och Livs färd går ut i Europa med lastbilar, Cadillacs, en röd liten Saab. De stannar till där de vill och där de hamnar. Veganmat är lätt att hitta. Det händer något hela tiden, en vill fortsätta att läsa. Wikman har ett helt eget språk.

   "En bit bort står en ung man med lockigt hår. Han sneglar på henne med stora ljusa ögon. Tittar från sidan, över kanten på Bob Dylans memoarer. Blygt och gång på gång. Hon sneglar tillbaka. Sedan tittar hon rakt på. Så lyfter hon överläppen i ett djurgrin och skelar med ögonen ut åt kanterna.
   Han ser ner i boken med rodnande kinder. Emilia återgår också till sin läsning. Hon ogillar skarpt att bli störd när hon försjunker. Det är en bok om en cowgirl med mäktiga tummar." (sid 82)