Den omoraliske av André Gide

"De som sade sig vara våra vänner kom således varje torsdag... Hubert och Louis bläddrade ovarsamt i en del beundransvärt vackra etsningar, tillhörande min fars etsningar, och knycklade till flera. För att bättre kunna lyssna på Léonard hade Mathias lagt sin brinnande cigarr på ett bord av rosenträ. Ett glas curaçao låg utspilld på mattan. Albert hade oblygt sträckt ut sig på en soffa och sölade tyget med sina smutsiga skodon... jag ville köra ut dem. Möbler, överdrag, etsningar, allt förlorade vid första fläck allt värde för mig" (sid 102)

Den omoraliske (1902 L'Immoraliste, översättning Harald Heyman) av André Gide är huvudpersonen  Michels berättelse för sina tre vänner. Han har gift sig med Marceline, som hans far har valt åt honom, de är på bröllopsresa i Biskra i Algeriet. Han är väldigt sjuk och nära att dö i tuberkulos men tillfrisknar. Hustrun har vårdat honom och han börjar vara ute och röra på sig. En av Michels omoraliska handlingar var att han solbadade naken, sådant gjorde man inte för hundra år sedan.

"Åsynen av några arbetares sköna, av solen brynta och liksom genomsyrade hud, som de blottade där de halvt avklädda gick i sitt arbete ute på fälten, lockade mig att låta solen bryna mig på samma sätt. En morgon klädde jag av mig och tittade på min kropp."  (sid 64)

Frun Marceline blir gravid, hon är sjuk nu, smittad av tuberkulos när hon vårdade honom. De reser mycket, återvänder till Normandie i Frankrike och bosätter sig på den lantegendom som tillhört hans mor. Han har haft sin professorsbefattning i Paris, men nu känner Michel sig som en främling. Han tycker att livet är oändligt värdefullt för honom efter tillfrisknandet. Han börjar i stället umgås med halvkriminella män och ägnar sig åt tjuvskytte på sina egna ägor.

"Min egen hederlighet är mig alldeles tillfyllest. Jag avskyr hederligt folk. Om jag ingenting har att frukta av dem, så har de heller ingenting att lära mig. Och de har för resten ingenting att lära mig. Och de har för resten ingenting att säga... Hederliga schweiziska folk! Att må väl betyder ingenting för det... utan skuld, utan historia, utan litteratur, utan konst som det är, likt en kraftig rosenstam utan vare sig törnen eller blommor... " (sid 139)

Flera smakbitar: HÄR.