Pesten av Albert Camus

"Våra medborgare hade inte försyndat sig mer än andra, de glömde bara att vara blygsamma, och de trodde att allt fortfarande var möjligt för dem - ett resonemang som utgick från att gisslen var otänkbara. De fortsatte att göra affärer och förbereda resor, och de hade åsikten. Hur skulle de ha kunnat tänka på pesten, som utesluter framtid, resor och diskussioner? De trodde sig vara fria, och så länge gissel existerar, kommer ingen människa någonsin att vara fri." (sid 31)

Pesten (1947) av Albert Camus har velat läsa länge, har bara inte blivit av. Om det är lämpligt eller olämpligt att läsa denna just nu när hela Italien är i karantän och UD avråder från resor till alla länder, vet jag inte. En utsåld storsäljare just nu, en av existentialismens klassiker. Detta som Camus skriver om skulle kunna hända när som helst varstans som helst. Det som är så ruskigt, detta är på riktigt, ganska apokalyptiskt när man sätter på tv:n.

Oran i Algeriet är en stad i belägringtillstånd när råttorna kommer med pesten. Isolerade från omvärlden är invånarna utlämnade åt varandra och åt skräcken. En liten grupp, med läkaren Bernard Rieux i spetsen, tar upp kampen mot pestens härjningar; mot lidande och död. Journalisten Rambert, som av en tillfällighet befann sig i Oran när pesten bröt ut, känner sig som en neutral åskådare och beslutar att fly, men ändrar sig i sista stund. Camus skildring av det sega motståndet mot lidande och död är en ständigt aktuell berättelse om människans förhållande till det onda; om underkastelse och feghet, om ansvar och mod, och om solidariteten som en revolt mot tillvarons meningslöshet. Om den tyska fienden förklädd till råttor... Pesten är Nobelpristagaren Camus största roman och ett av den moderna världslitteraturens mest betydande verk.

Flera smakbitar: HÄR.

26. Läs en klassiker.