”Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät” av Paulo Coelho, en berättelse i berättelsen, samma poetiska beskrivning om livet och kärleken som ofta i hans böcker. Man känner sej lugn och välmående, jag blev så fångad att jag drömde om boken, orden, tankar och händelser fastnade.
18 februari 2011
Inga hundöron
Jag är rädd om böcker, inga hundöron, skriver upp bra sidor med blyerts.
”Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät” av Paulo Coelho, en berättelse i berättelsen, samma poetiska beskrivning om livet och kärleken som ofta i hans böcker. Man känner sej lugn och välmående, jag blev så fångad att jag drömde om boken, orden, tankar och händelser fastnade.
”Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät” av Paulo Coelho, en berättelse i berättelsen, samma poetiska beskrivning om livet och kärleken som ofta i hans böcker. Man känner sej lugn och välmående, jag blev så fångad att jag drömde om boken, orden, tankar och händelser fastnade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Inga hundöron i mina böcker heller. Däremot om jag i faktaböckerna hittar sakfel, fel årtal eller så, då är jag framme med blyertspennan, bockar och skriver dit rätt data. Rena rama gamla lärarinnetakter, men jag kan inte låta bli.
Mimmimarie, sidoanteckningar och annat skriver jag med blyerst i romanerna, i första sidan, kan vara kul om man läser om, eller letar efter något bra stycke.
Jag använder blyertspennan, jag också- men hundöron... nej det gillar jag inte. Biblioteket delar ju ut massor med gratisbokmärken....
Jag lånar alltid mina böcker på bibblan, men försöker vara jätterädd om dem (även om man kan hitta både det ena och det andra tyvärr i dem). Mer attraktivt att läsa en bok som ser snygg ut.
Ingrid, visst är bokmärken bäst.
Cathrin, jag är även rädd om biblioteksböcker.
Ingrid: Bokmärken trillar ur! Hundöron sitter kvar! :-)
Vixxtoria, även i gamla böcker
och vid omläsning, synd.
Hannele: Man viker ju upp öronen, så de är inte nedfällda nästa gång man läser boken. Om det sitter öron kvar så vet man att man inte läste ut den, fast man tror det ;-)
Fast jag gör ytterst sällan hundöron i äldre böcker. Också sällan i inbunda böcker. Papperskvaliteten är tjockare, så det blir svårare. Men moderna pocket - ojojoj!
Vixxtoria, jag köper mycket begagnat, även pocket, och är så glad att jag oftast slipper hundöron i dem :)
Vad härligt att du hade en sådan läsupplevelser!!!
Jag gör inte heller hundöron!
Boktokig, jag läser så försiktigt så,
en del böcker är skörda..
Jag är också en försiktig läsare!
Vilken skulle du rekommendera att jag läser mer av Toni Morrison?
jag har läst Jazz, Älskade och Sula av Toni Morrison på 1980-talet, kanske skulle jag läsa om för jag tyckte om henne.
Nej, inga hundöron i mina böcker heller. Jag har alltid något litet bokmärke som påminnelse om vilken sida jag slutade läsa. Har inte läst något av Paulo Coelho. Det tror jag att jag skall göra!
Monika Häägg, alla gillar inte Paulo Coelho, men det gör jag..
Alltid hundöron!
Kära dotter, du får inte låna mina böcker ;)
Skicka en kommentar