Lotte Möller är en duktig journalist som skrivit flera trädgårdsböcker, nu har hon skrivit
Hejdå! Begravningsboken. En bok som kan behövas eftersom i Sverige pratar vi inte om döden, ser sällan döda eller begravningståg. Det är olika i olika länder, Möller berättar exempel från England. Möller går igenom hur vägen från dödsfall till begravningsakt och gravsättning ser ut. Hon berättar om regler och en del historiska fakta. Hon skriver att ’Privatisering är inte ett realistiskt alternativ’ men begravningsbyråer är ju privata och vi har inte längre någon stadskyrka, olika religioner begravs på samma ställe. Ekologisk begravning är inte tillåtet ännu, men internet på begravning börjar komma nu när vi bor så långt i från varandra. Även begravningar har sina trender.
8 kommentarer:
Den boken behövs, tror jag.
Ingrid, det tror jag också.
I vår familj har vi faktiskt pratat om hur vi vill begravas. Det efter att pappa dog i cancer.
Boktokig, det är bra, vi har också pratat om hur vi vill ha; varken jag eller min mor vill ha en grav.
Tack för du har varit inne och svarat och nu ligger det en ny dagens fråga uppe:)
Jag vill kremeras tror jag faktiskt.
Bokälskarinnan, i storstäder kremeras de flesta i dag. Ha en fin helg.
Minns när jag bodde en period i England att döden och begravningar var mycket mer synliga i samhället. Flera gånger såg jag korteger med häst och vagn med kista. Blev väldigt förvånad första gången för jag har aldrig sett något liknande i Sverige. Trodde först det var någon kändis som dött men när det sedan upprepade sig var och varannan vecka förstod jag att det var annorlunda mot Sverige. Tycker det skulle vara trevligt om vi hade det så här också.
jo, så var det tidigare i Sverige, och jag vet att i Finland dör folk fortfarande, man pratar om det, fotar, träffas och umgås, tar det mer naturligt. I alla fall på landsbygden.
Skicka en kommentar