Egentligen ingen stor miss, glömde min semla på antikvariat när jag betalade. På bussen började jag fundera på att kanske semlan blir kvar bland böckerna veckovis. Som tur hade jag kvitto i plånboken, så jag ringde till antikvariatet och sa att han får äta upp min semla, som jag glömt. Han tackade så mycket.
16 kommentarer:
Det var en riktig solskenshistoria, Hannele! Hoppas att du gjorde några fina fynd på antikvariatet!
Fin dricks till antikvarien :)
det var väl ädelmodigt av dig!
Ingrid, fynd gör jag alltid :)
Vicky, han förtjänade det!
Mrs C, tur att jag hade telefonnummer på kvittot.
Ha,ha vilken turdag för antikvarien : ) Det finns alltid något skäl till att saker sker tror jag, och undrar vilken vändning hans dag tog när en sån vardagslycka ramlade in !
Metronyx, vardagslycka är bäst :)
En fin historia.
Mimmimarie, detta passade rätt i tiden på många sätt.
Hahaha, vad glad han måste ha blivit. Fast jag skulle nog gräma mig lite över den där glömda semlan...mums!
Lingonhjärta, bara lite ;) Maken köpte senare en semla som blev helt platt i hans ryggsäck :)
Åh! Riktigt semlefail :)
Lingonhjärta, med lyckligt slut :)
Tänk så här; nu har du mutat antikvarien (betyder det något annat?) så då ska du få billigare böcker nästa gång!
Ylva, eller hur, vi får hoppas :)
Haha!
Ingerun, jag gjorde en människa glad :)
Skicka en kommentar