05 december 2012
Bilden av Strindberg
Lyssnade på ett intressant föredrag med litteraturvetaren Björn Mejdal som under två intensiva timmar berättade om vår syn på Strindberg ute i världen och i Sverige. Klichéerna skapade Strindberg själv och de finns kvar, och vi fortsätter ett gräla om honom än, efter hundra år. Alla svenskar har en bestämd uppfattning om Strindberg, hans negativa bilden fanns kvar i läroböckerna ända till 1968.
Personen Strindberg skymmer hans verk. När man läser Strindberg, ser man vad man vill se: 1960-talet var Strindberg politisk, till och med marxistisk, 1970-talet dominerade manligt/kvinnligt, på 1980-talet ville man göra en nationalförfattare av honom. Varje tid speglar sig i Strindberg och se sig själv i hans verk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
verkar jätteintressant, Hannele!
jag har beställt Björn Meidals bok,
Strindbergs världar på biblioteket
Mrs Calloway, du är alltid före ;)
Ja, men är det inte ganska typisk för många "äldre" författare...att en ny läsarkrets tolkar verken efter sin samtid/intressesfär och att man ibland kanske borde ställa ett verk mot dess egen samtid. Jag erkänner att jag inte gillar Strindberg särskilt mycket (bortsett från Hemsöborna ha,ha). Men nog tror jag att en del beror på allt jag läst om han sagda åsikter om kvinnor ex. Ett verk kan ha sin storhet trots att författaren är en person man tycker verkar osympatisk.
Metronyx, jo, många pionjärer blir klassiker. Jag försöker tänka Strindberg på sin tid, han hade en del feministiska drag, ungefär som Carl Jonas Love Almqvists, om jämställd ekonomi och sånt. Jag gillar Strindberg, han är nog ganska missförstådd. Men hur han var som person, är inte helt lätt att säga, han var nog väldigt komplex person.
Säga vad man vill och tycka vad man vill, men han engagerar och många har åsikter om honom. Kanske mer om hans person än hans författarskap. Lite som Björn Ranelid...
Znogge, bra jämförelse :)
nej, tvärtom, Hannele, jag är efter. jag borde ha fått den för länge sedan, men pengarna tog väl slut...
Mrs Calloway, men jag har inte hunnit läsa den...
men då kan det ju vara OK att jag inte har läst den, Hannele. då är jag lugn...
Skicka en kommentar