The Nature of Water and Air

The Nature of Water and Air (Ennen sarastusta) av amerikanska Regina McBride fick jag på posten från Finland, inte läst henne tidigare. Boken innehåller gamla stora hus, irländskt landskap, hav, berg, åkrar, folksagor och magi. Irländade är ju kända för sina sagor och myter. Huvudpersonen Glodagh är tvilling, redas mor är orolig resandekvinna Agatha, som oroar och är om mot den svaga systern, som dör tidigt. Modern bryr sig inte lika mycket om Glodagh, som saknar kärlek. Agatha-mor visar inte mycket ömhet mot Glodagh, som spionerar sin mors varje rörelse. Glodagh upptäcker att det inte är den döde faders ande i det stora huset, utan moderns älskare, som också tillhör resandefolk.

Som vuxen blir Glodagh kär i honom. Denne 39-årige Agnus är förbjuden kärlek. Efter moderns död växer Glodagh med tjänstefolk och hos stränga nunnor i kloster. Agatha har gått tillbaka i havet bland sälar. Ytligt nämner man irländska platser som Wicklow berg, där jag var förra året. Landskap mest leriga åkrar, hav, branta klippor som Aranöar. Till slut förlåter Glodagh sin mor, förstå hennes oro och rädslor. Även intresset för musik kommer tillbaka. I boken finns korta citat av William Butler Yeats. Det finns faktiskt en irländsk film: om sälkvinna.

Kanske kan man jämföra boken med Edna O'Brien, som skrivit två flickors utveckling till kvinnor; Två flickor på Irland (The Country Girls 1960), hennes debutroman, egentligen trilogi om den sympatiska Kate och egoistiska Baba, tonåringarna från landet som kommer från klosterskola till Dublin.