Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, är periodare, läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

27 januari 2013

Två år i varje klass

Två år i varje klass (1923) av Kar de Mumma, pseudonym för Erik Zetterström (1904-1997) hittade jag bland bibliotekets gratis-böcker, boken har ett visst kulturhistoriskt värde. Jag blev intresserad eftersom den liknar min egen skolgång. Skoltid i den gamla svenska realskolan liknar min egen skola i Finland, flera decennier senare. Med underkända betyg måste man läsa extra över sommarlovet för att bli uppflyttad till nästa klass. Själv fick jag läsa svenska och tyska varje sommar, en gång fick jag gå om en klass, fortfarande med dåliga betyg. Att traggla tysk och svensk grammatik var inte roligt. Som flicka hade jag dessutom dåligt betyg i uppförande. Ibland räckte det att säga "du" till läraren, så blev man utslängd.

12 kommentarer:

Nobelgrottan sa...

Tänk så fantastiskt att det alltid finns böcker där man oväntat möter sig själv eller en del av sitt liv/jag/whatever. Det har hänt mig så många gånger (och kommer att hända igen) att jag började tro att det är livlinor som dyker upp även om man inte behöver dem, en sorts bekräftelse på att det är OK att livet kan te sig på olika sätt.

♥ Hannele sa...

Nobelgrottan, jo, lite spännande när "lämpliga" böcker dyker upp, eller om man plötsligt får ögonen upp för dem?

Nobelgrottan sa...

Du, de kommer själva till en ... när det är dags. Slår aldrig fel! Trust me!

Hannele på Hisingen ♥ sa...

Nobelgrottan, spännande på sitt sätt :)

Ingrid sa...

Kar de Mumma (Erik Zetterström) skriver så trevligt! "Två år i varje klass" tror jag att jag har någonstans i hyllorna. Den gamla tidens skola var sträng och det fanns gott om "reliker" bland lärarna....(många tyckte säkert inte alls om barn/ungdomar).

♥ Hannele sa...

Ingrid, själv har jag inte många goda minnen från min skoltid i Finland. Jag har ibland tänkt att mina gamla lärare hade fått sin utbildning typ 1920, det kan inte ha varit så hemskt pedagogiskt, inte mycket fortutbildning heller...

Metronyx sa...

En av mina finska vänner,(jämnårig med mig - ca 40)han förundras överslappheten i svenska skolor. Och daltandet. Jag både förstår honom, och håller i vissa fall med. Till exempel verkar många lärare ha lite problem med att vara auktoritära. Men där ligger också problemet...för gränsen mellan auktoritet och diktatorisk kan vara svår att tygla. Många vill vara"kompis" med barnen, det fungerar sällan fullt ut. Saken är den att jag tycker det du berättar låter förfärligt Hannele, hade jag genomlidit samma typ av skolgång hade jag nog rymt. Behandla alla människor med respekt, oavsett ålder. Sen kanske det är bättre för barn att få extra stöd i ämnen de är svaga i från början så slipper man läsa på sommaren eller gå om. Ja det är svårt att vara lärare, men det är svårt att vara elev också.

♥ Hannele sa...

Metronyx, det finns väl inga enkla lösningar. Som förälder vill jag inte vara "kompis" med mina barn, det är viktigt med viss integritet... Även i skolan, att elever inte behöver berätta om sitt eget liv. Respekt ska vara ömsesidigt.

Monika Häägg sa...

Omslaget får mig att tänka på Pippi Långstrump, kan vara den gula färgen. Bra fynd, men usch för sådana uppföringsregler...

♥ Hannele sa...

Monika Häägg, det var inte bättre förr...

klok som en bok sa...

Det var andra tider det...

Hannele på Hisingen ♥ sa...

Bra att världen har blivit bättre.