Samuel Beckett i nytryck

Trilogin. Molloy ; Malone dör ; Den onämnbare av Samuel Beckett från 1950 finns i nytryck. Beckett var en tid James Joyces sekreterare, båda lekte med språket och kunde beskriva människans bristande förmåga för kommunikation, ofta med stillsam komik. Livets meningslöshet, åldrande beskrivs i långa stycken, här och nu, tankarna glider, språklig förvirring i dödens närhet. Malones rum med begränsad utsikt, tankarna flödar. Vem som berättar är inte tydligt, ständigt ifrågasättande, ingen facit, ingen sanning. Ändå inte helt bortkastat att läsa nästan 500 sidor nobelpristagare. "Han vet att det är ord, han vet inte om det inte är hans, det är så det börjar, ingen har någonsin hejdat sig efter en så god början, en dag gör han dem till sina när han tror att han är ensam, långt bort från alla, utom räckhåll för alla röster, och han kommer till världen som de talar om. Ja, jag vet att det är ord, det fanns en tid då jag inte visste det liksom jag fortfarande inte vet att det är mina. De kan alltså hoppas."

"Den Molloy, som jag sålunda försiktigt nalkades, hade förmodligen endast en avlägsen likhet med den riktige Molloy, som jag snart skulle få kämpa med. Omedvetet blandade jag kanske redan ihop den Molloy som jag skapat i mitt indre med element av den Molloy som Gaber hade beskrivit. Det fanns tre, nej, fyra Molloy. Den Molloy som fanns i mitt indre, den karrikatyr som jag gjorde av Molloy, Gabers Molloy och den Molloy av kött och blod som väntade på mig någonstans."