(Själv gillar jag inte det fjärde budet: "Hedra din fader och din moder, för att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land." Man ska även hedra sitt barn.)
17 juni 2013
Felicia försvann
Felicia försvann av Felicia Feldt hade jag inte tänkt att läsa, gillar inte olyckliga barndomsskildringar. Men jag har ju läst moderns bok på 1990-talet, det fanns egentligen bara den och Sunt förnuft i barnavård av Dr Spock (född 1903). Gustav Jonsson missuppfattades när han skrev att man inte skulle straffa ett barn om barnet började spika i pianot. Barn de första fem åren av Penelope Leach lästes också. Anna Wahlgren var ganska modern, mer lagom just då. Sedan kom Lars H Gustafsson med Att fostra med känsla och sunt förnuft. Nu läses väl Curlingföräldrar och servicebarn av Bent Hougaard. Alla blir vi vuxna på ett eller annat sätt, oavsett trender.
En viktig bok som innehåller många fragment och minnen från en otrygg uppväxt. Boken berättar om barnet Felicias känslor och upplevelser. De är sanna för barnet, oavsett hur de vuxna har tänkt. Eller inte tänkt. Det måste ha kostat på för Felicia Feldt att skriva boken, många smärtsamma minnen. Svek. Hennes egna (halv)syskon tog avstånd, för när den stränga mamman kom, vågade ingen säga ifrån. Alla syskon i en familj uppfattar livet olika, beroende exempelvis på ålder (Jan Myrdals memoarer skiljer sig från syskonens). Felicias mor saknar respekt för sina egna barn under deras uppväxt. Barn är väldigt beroende av vuxna. Och anpassningsbara. Mamman har skrivit eget svar på boken: Sanning eller konsekvens. Felicia Feldt säger att man inte ska skylta med sina barn; inte i böcker, krönikor, på Facebook, i bloggen, inte någon annanstans.
(Själv gillar jag inte det fjärde budet: "Hedra din fader och din moder, för att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land." Man ska även hedra sitt barn.)
(Själv gillar jag inte det fjärde budet: "Hedra din fader och din moder, för att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land." Man ska även hedra sitt barn.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jag har läst boken och inte var det rolig läsning. Men viktig för den är verkligen en skrämmande bild hon ger över sin uppväxt och av vissa skäl är jag inte förvånad...
Znogge, riktigt skrämmande och ledsamt läsning. Ofta var denna mamma inte ens närvarande... barn är så beroende av sina föräldrar.
har inte tänkt så mkt på det förut, men gör ofta som du, d.v.s. undviker olyckliga barndomsskildringar.
FF verkar dock intressant.
jo, Felicia Feldt har skrivit en viktig bok ur barnets synvinkel. Vi bör vara mer alerta att allt kanske inte är som det ser ut. Barnen är så beroende av vuxna, oavsett. Det gör ont att läsa hennes bok.
Jag har läst den här boken, mammans böcker och en del andra såna här familjeuppgörelser. Det måste vara plågsamt och pinsamt och ibland onödigt att lufta så pass privata händelser offentligt. För detta är inte enbart personligt utan väldigt privat. Och jag antar att det finns ett rejält mått av hämndlystnad från alla sidor när man kommer igång med skildringar och svarsskildringar. Jag menar inte att ursäkta Annas agerande som mamma men jag levde ju också i den tiden då värderingarna runt barns behov var annorlunda än nu. Det nya förvärvsarbetandet bland kvinnor måste liksom ursäktas då med tjat om att det var inte kvantitetstid som var viktig utan kvalitetstid. Dvs viktigare att tiden med barnen var bra än att den var lång. Det är bara ett exempel på skillnader. Nu vet vi bättre (kanske?), eller också vet vi bara annorlunda.
Inga M, så tänkte jag kanske förut... men det är viktigt att vi lyssnar på barnet, inte onödigt. Vårt uråldriga sätt att tänka är fel: "Hedra din fader och din moder, för att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land." Man ska även hedra sitt barn. Man behöver verkligen inte sonas med sina föräldrar till varje pris.
Felicia Feldts mor var ofta inte ens där, hon försvann flera dagar, barnen var jämnt hungriga. Jag tror inte heller att KVINNORS förvärvsarbete fördärvar barnen... Som tur blir vi klokare och vet bättre. även vad gäller barn.
Hannele. Jag tycker du lyfter fram en viktig poäng i den här specifika diskussionen om Anna och Felicia - att det faktiskt handlar om hur man ser på saker från barnets perspektiv. Även om mamman gav andra råd, så betyder det inte att hon kunde följa sina egna. Det kan vara svårt att se sig själv. Och jag måste få skriva under på att det faktum att någon har jättemånga barn gör dig inte till en EXPERT på barn. Bara erfaren av hur många barn reagerar på just den förälderns uppfostran. Jag gillar inte heller alla privata vendettor, men tycker inte att boken behöver ses så Inga M, utan mer som att det är viktigt att folk förstår att när du väljer en sak så väljer du bort en annan, samt att livsupplevelser är subjektiva. Anna blev säkert förkrossad när Fs bok kom ut, för inte tror jag att det var hennes syfte att ge Felicia men....det samma gällde nog Alva/Jan. Det spelar ingen roll, man validerar känslan i alla fall.
Metronyx, alltid de starka som formar reglerna; föräldrar som säger att man ska "hedra" dem oavsett, mobbarna som säger att man inte får skvallra... Och bli utesluten ur flocken, inte många som pallar för det. Det finns många tysta, man får ingen medalj för att berätta om sin smärta.
Nej, man blir verkligen inte expert på att ha många barn, flera pedagoger och barnboksförfattare har stor familj. Några har förmåga att LYSSNA och se.
Skicka en kommentar