Kvinnan som gick till sängs i ett år av Sue Townsend lånade jag för att brittisk humor roar mig och jag skrattade högt några gånger. Fast ensamhet är inte roligt. Femtioåriga Evas tvillingar har nyss flyttat hemifrån, intelligenta underbarn som aldrig plockat upp efter sig eller hjälpt till hemma. Barnens kompisar vid college är lika tråkiga och egoistiska.
Maken Brian är astronom, en tråkmåns och dålig älskare, ändå har han haft samma älskarinna ett decennium. Evas mor och svärmor är riktigt egoistiska monster. Med den omgivningen hade jag också lagt och gömt mig i sängen. Efter hundra sidor dyker några trevliga personer upp i Evas liv. Huset och trädgårdsboden är fullt av personer som inte har någon annanstans att ta vägen. Alan Titchmarsh kanske inte får sitt brev men en kopp te och rostat bröd blir det. Boken är ändå underhållande, småtrevlig avkoppling och man vill se hur det hela slutar, utan att läsa boken bakifrån.
3 kommentarer:
Jag förstår henne också! Hoppas det blev en ordentlig förändring!
Låter som en bra anledning att ligga till sängs hursomhelst. Men samma älskarinna i ett decennium, när han inte var så skillad? Jag undrar vad som får Eva att acceptera sin situation så länge? Ibland kan man tyvärr vara mer ensam trots att man har folk omkring sig än om man är själv. Själv är ett ord jag tycker om, ensam - inte alls.
Znogge, livet blir aldrig sig likt efter ett år i sängen, även om det är frivilligt.
Metronyx, Eva visste inte om makens otrohet, visst är det konstigt att folk inte skiljer sig. Frivillig ensamhet är ok.
Skicka en kommentar