Linda Boström Knausgård får Mare Kandre-priset 2013 med motiveringen: »Linda Boström Knausgård tilldelas Mare-Kandrepriset 2013 för att hon med ett osentimentalt språk gestaltar den mänskliga existensen i gränslandet mellan psykosens förvrängda värld och verklighetens inrutade tillvaro. Hennes berättelser skrivs fram i enlighet med mytens logik som aldrig frågar varför, men tillåter en syn på oss själva som svårligen låter sig bestämmas i härskande kategorier.«
Helioskatastrofen av Linda Boström Knausgård fångar, jag trodde att behövde ha koll på gamla Athena-myter. Boken blev intensiv om en tungotalande flicka som söker mer kunskap om sin far, högt uppe i norra Sverige. "Jag var utklädd till mig själv, men själv var jag någon helt annanstans", skriver författaren. Boken förmedlar stark närvaro, dofter, ljus. Tankar man inte styr själv, men kan tydligen beskriva. Starkt. Jag börjar tänka på Glaskupan av Sylvia Plath, som jag läste för länge sedan. Längtan att dö, längtan att vara själv är stark. "Vad skulle jag göra med all tid? Alla timmar som obönhörligt följde på varandra?" skriver Linda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar