Nere för räkning i Paris och London

Nere för räkning i Paris och London av George Orwell är självbiografiskt från hans vistelse i Paris fattigkvarter som diskare runt 1930 och en kort tid som luffare i London. Tiggeri var förbjudet och kunde leda till fängelse. Trots hunger och fattigdom och hierarki i Paris restauranger, hjälptes man åt. Två hade det lättare att få ihop mat än om man var ensam. Det som slog mig att boken är fortfarande aktuell, vi har massa fattiga människor som inte kan hitta sin försörjning på annat sätt än tiggeri.

Ju mindre pengar man har, dess mindre oroar man sig, skriver Orwell. Det stämmer så länge man har pengar för en sovplats och råd att köpa en bit bröd. Det kan gå flera dagar utan mat. Orwell har sin optimistiske ryske vän Boris i Paris, de hjälps åt och klarar livhanken och hjälper varandra att hitta jobb i de smutsiga restaurangerna i Paris. Fördel var att mat ingick i den usla lönen. I dessa restauranger i fattigkvarteren arbetar endast utlänningar, akademiker som diskar.