05 september 2015
mina dagböcker ♥
När barnen var små skrev jag dagbok flitigt, från graviditet till konfirmationen ungefär, sen blev det paus. När vår dotter väntade sitt första barn, fick hon läsa, hur det var när hon föddes. Lite unikt, inte alla som får läsa det! Många fina ögonblicksbeskrivningar, som man nästan glömt. Har du skrivit dagbok?
Någon gång ska jag läsa mer, och kolla i den stora lådan med foton, riktiga foton på papper. Massa härliga vardagsbilder, jag fotade mycket. Svärdöttrarna tycker det är kul att se, hur deras make såg ut som barn. Och deras barn liknar ju dem. Fota och skriv dagbok, man glömmer fort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
så roligt att ha dagböcker och foton! kul för barn och barnbarn
Mrs Calloway, mycket uppskattat!
Ja, det gör man så man behöver hjälp med minnet. För visst är det roligt att titta på gamla bilder och minnas...
Znogge, väldigt trevligt att läsa gamla dagböcker också.
Skrev mycket från högstadiet, genom gymnastiet, universitetstiden och några år efter det. Tog ett nytag och skrev dagbok till min äldsta dotter under hennes första levnadsår (varje dag), en dagbok hon nu har fått och har läst ett antal gånger. Var inte lika ambitiös med de två små tyvärr, men man kan inte göra allt.
Tant Augusta, det är väldigt värdefullt att skriva dagbok till barnen.
Men vad KUL att du skrivit dagbok. Det har jag också gjort nästan dagligen sedan 1976! Finns ett ansenligt antal häften ... som rymmer alla möjliga berättelser, tankar, glädjeämnen och bekymmer.
Har inga barn dock, så jag funderar lite vad som ska hända med mina dagböcker den dag jag dör...
Kram!
Carita Liljendahl, jag har också skrivit flera decennier, haft lite paus... nu tycker jag det är roligt att själv läsa mina dagböcker - och minnas.
Jag skrev dagbok varje dag när jag gick i skola i Schweiz. När jag kom hem, så träffade jag min blivande man och levde i ett rosenrött töcken. Samtidigt slutade jag att skriva dagbok! TYVÄRR! Det hade varit suveränt att ha den nu och se tillbaka på mitt liv!
Veiken, det var synd... jag brände en dagbok när jag blev kär, det har jag ångrat.
Jag skrev som liten, i tonåren och under de första åren efter tjugo, men inget efter det. Nu ser jag bloggen lite som min dagbok! Så kul det varit om jag skrivit mer när barnen föddes och var små, vilken glädje för dig och dina barn att ha dina minnen dokumenterade!
Freja, jo så är det, bloggen är en dagbok med bilder!
Har funderat på det här, idag har vi facebook bloggar och en himla trafik. Jag har en 100 år gammal bok hemma full med tankar och gamla skillingtryck från en äldre släkting. Troligtvis är vi bara tre eller fyra som tittat i den på hundra år. Men man kanske skrev mer personligt till sig själv förr och inte till andra.
KajsaLisa, ändå är det en skatt du har!
Skicka en kommentar