Nora Webster av Colm Tóibín

Nora Webster av Colm Tóibín berättar stillsamt om den nyblivna änkan Noba Webster som bor med sina två yngsta söner, många grannar och vänner hälsar på dem efter begravningen. Personerna i boken har likheter med författaren själv. "Nora satt och funderade om det fanns nånstans dit hon kunde flytta, om det fanns någon stad eller del av Dublin med ett hus som liknade detta, ett enkelt parhus på en trädkantad gata, där ingen skulle hälsa på dem och där de fick vara i fred, bara de tre."

Nora gör en tågutflykt till Dublin med pojkarna, kul att läsa om ställen och gatorna som jag minns från vår egen resa i somras. "Hon tänkte på boken som hon hade köpt i Dublin. Hon mindes inte vad som hade fått henne att köpa den. Hon gick ut i köket och letade efter den i väskan. Så fort hon hade öppnat boken lade hon ner den igen. Hon blundade. Hon hoppades att det skulle komma färre besökare framöver. När väl pojkarna hade gått till sängs skulle hon få ha huset mer för sig själv. Hon skulle lära sig att ta vara på de timmarna. Under de fridfulla vinterkvällarna skulle hon komma på hur hon skulle leva."

Långsamt försöker Nora Webster lära sig leva som änka: "Problemet var inte att hitta saker att tänka på; problemet var att hon inte stod ut ensam och inte hade en aning om hur hon skulle leva. Hon behövde lära sig det, men det var ett misstag att ligga här i en främmande säng när hennes egen säng där hemma också kändes främmande."

Colm Toibin berättar om boken i Babel: HÄR. Flera smakebitar: HÄR.