Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.
Leta i den här bloggen:
25 april 2016
skriver du ditt namn i böckerna?
själv skriver jag inte längre mitt namn, lånar sällan ut mina böcker... fått tillbaka dem i dåligt skick, mitt bibliotek är referensbibliotek, man måste läsa på plats. I vissa av mina böcker har jag bett författaren signera, senast Horace Engdahl.Jag delar ju en del böcker med min man. Förr i tiden hade jag klistrade etiketter (de rev jag bort när jag lämnade gamla böcker på loppis). Nu gör jag bara små personliga blyertsanteckningar om intressanta sidor i slutet av boken. Jag köper mycket begagnat på antikvariat, sällan det är roligt med andras namn med stora bokstäver i böcker, vissa har rivit bort hela namnsidan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
24 kommentarer:
Inte nu längre men för gjorde jag det alltid. Lånar sällan ut böcker numera så behovet finns liksom inte längre...
Znogge, jag har också slutat låna ut mina böcker, om de kommer tillbaka, kan de vara i dåligt skicka... men ibland ger jag bort böcker ♥
Hannele, jag svarade i min egen blogg. Tyckte det var en intressant fråga, som jag inte tidigare ställt mig!
Joelinda, svara gärna här med :)
Känns igen! Förr skrev jag namn och årtal. Aldrig mer. Det uppstod en smärre äktenskapskris när jag upptäckte att min man skrev sitt namn - i MIN bok ... nu skriver ingen av oss. Och det där med att låna ut böcker, det kan man göra - om man inte räknar med att få dem tillbaka.
Klimakteriehäxan, årtal är ju intressant, fast i nya böcker syns det ju ändå. Katastrof om maken skulle skriva i min bok! :) ♥
Alltid! Jag tycker om att ha namn på namnsidan, när jag köper på antikvariat. Det är bokens historia.
Jag skriver namn i mina böcker och även årtal. Ibland får jag böcker (lite för sällan, men ändå...) och då skriver jag av vem jag fått boken. Jag gillar att öppna böckerna och bli påmind om anledningen till att jag köpte eller fick boken!
Margit, bara ibland i riktigt gamla böcker kan det vara trevligt med namn - men då har många rivit bort namnsidan (och namn sänker värdet på böcker - fast då kan jag köpa dem billigt :)
Joelinda, jag tyckte om när vi hittade ett par gamla barnböcker där maken skrivit sitt namn ♥
Jag skriver namn och datum men tycker också att det är roligt att köpa begagnade böcker med tidigare ägarnamn i. Har t ex Östen Undén och några lundaprofessorer.
jag har funderat på att skaffa mig en snygg Ex Libris, men det har aldrig blivit av. Trots allt står dom ju i min bokhylla så då vet jag att det är mina böcker :)
jspr, sådan före detta ägare är ju roligt, och gärna deras kloka anteckningar också.
KajsaLisa, hihi, mina nya böcker har jag koll på :)
Fast allra roligast är ju de osprättade dedikationsexemplaren från en professor till en annan!
jspr, wow!
Jag brukar inte låna ut böcker och ger ofta bort när jag läst dom. Numera läser jag mycket på plattan. Böckerna laddar jag ner från biblioteket. Hur smidigt som helst och dom nästan ingen plats!
Veiken, jag lånar inte ut längre och behåller de flesta av mina böcker, gillar modern teknik.
Gjorde det när jag var yngre men inte nu längre :)
Vargnatt, ungefär som jag då :)
Ibland gör jag det... plus när jag läst boken, för jag glömmer bort vilka jag läst. Haha!
Decdia, haha, väldans :)
Jag brukar iofs låna ut böcker men har koll på var dem är och tjatar hellre på mina bekanta än skriver namn i allt ^^
Miss Magic, jag lånar inte ut längre...
Jag brukar be om dedikering när jag får böcker i present. Så därför vet jag när jag fått den och den boken i julklapp av mamma eller så. Nä rjag var yngre brukade jag skriva när jag köpt också, noterat hur många gånger jag läst boken.
Jag har Sagan om stenbänken som är signerad av Maria Gripe. Dyrgrip för mig.
Emma, det förstår jag att den är en dyrgrip!
Skicka en kommentar