Stendhal, pseudonym för Henri Brulard (1783-1842) var militär och reste ganska mycket på sin schweiziska häst, när han inte deltog i olika litterära salonger. På den tiden kunde man köpa gravyrer av vackra tavlor som reseminne. Han njöt av utsikten i stället och kunde ha minnet av utsikten i huvudet flera decennier. Efter en resa såg han en bra gravyr av ett vackert område där han varit:
"Och mitt minne är nu bara gravyren.
Det är faran av att köpa gravyrer av vackra tavlor, som man ser på sina resor. Snart är gravyren hela minnet och förstör det verkliga." (sid 319)
7 kommentarer:
Lite intressant tanke. Jag förvånas ibland över personer som filmar och upplever ett bröllop eller dop helt genom kameran. Visst fotograferar jag men jag vill också uppleva det med egna ögon. Kanske inte samma sak men bara en tanke som dök upp...
Jag läser just Stendahls Rött och svart (på finska). Det går lite långsamt men det går :D
Znogge, precis så tänker jag ibland.
Omppu, den väntar i min bokhylla :)
Det gäller att uppleva med alla sinnen och låta kameran stanna i väskan ibland...
Veiken, fota lagom är bäst... förr i tiden köpte jag vykort som reseminnen - jag kunde ju inte flyga och ta så fina bilder själv.
Rött och svart en klar favorit!
Mrs Calloway, en bok med tålamod som väntar i min bokhylla...
Skicka en kommentar