Argonauterna av Maggie Nelson

"Skampunkt: att vara någon som pratade fritt, kopiöst och passionerat i high school, och sedan börja på college och inse att det var risk att jag skulle bli en av dessa människor som får alla andra att himla med ögonen: nu börjar hon igen." (sid 53)

Argonauterna av Maggie Nelson har jämförts med Roland Barthes och Susan Sontag, två författare som jag är nyfiken på, ena har jag läst. Det förekommer flera ledande feminister i boken, bland annat Judith Butler som ifrågasatte den tidigare feministiska uppdelningen som ställs mellan biologiskt kön.

Författaren lever med konstnären Harry Dodge, som är gender-fluid och under bokens gång påbörjar testosteroninjektioner. De har var sitt barn, Nelson skriver om sin graviditet.
"Hur är det med min graviditet - är den heteronormativ till sin natur? Eller är den förmodade motsättningen mellan queerhet  och fortplantning (eller, för att vara mer exakt, moderskap) mer ett reaktionärt anammande av hur saker och ting blivit queera, snarare än ett tecken på någon ontologisk sanning?" (sid 18)

Om konstnärer vill provocera och ifrågasätta, hur blir det då när allt är tillåtet?
"Jag ser fortfarande homosexualitet som ett narrativ om urbana äventyr, en chans att överskrida inte bara könsbarriärer utan även klass- och åldersbarriärer, samtidigt som man bryter mot några lagtar - och allt för njutningens skull. Om inte, då kunde jag lika gärna vara strejt", säger Benderson. (sid 80)

Boken väcker många tankar, om moderskap, våra kroppar, hur kärleken förändras ständigt.

Flera smakbitar: HÄR.

Vilken genre tillhör boken?
Biblioteket: Oac Ekonomi/Samhälle, Queerteori, HBTQ-personer, Familjer : genusaspekter, Modersrollen, Moderskap, Könsidentitet

Bokus: Familj & Samlevnad, Memoarer