"Naga blev märkligt osäker och klumpig när Musa var i närheten.
Kontrasten mellan de tvä var slående. Om Musa var (eller i alla fall gav intryck av att vara) stabil, pålitlig, en klippa - var Naga livfull och ombytlig. Det var omöjligt att slappna av med honom i närheten. Han kunde inte vara i ett rum utan att dra allas blickar till sig. Han var en stor underhållare; bullrig, kvick, något av en översittare och ytterst dråplig och skoningslös mot dem som han valde att hacka på offentligt." (sid 169)
Den yttersta lyckans ministerium av Arundhati Roy är hennes andra roman på tjugo år, beskrivs som en kärlekssaga genom Indien. Anjum skapar en fristad på en kyrkogård där stadens utstötta där de finner vänskap. Med
De små tingens gud (The God of Small Things 1997) var Roy den första indiska författare som tilldelades Bookerpriset. Roy är alltid på de svagas sida, hon är fredsaktivist och politisk skribent, mot i-landsdominans och miljöförstöring, hennes texter publiceras i The Guardian.
Vi Läser nr 5 har en trevlig intervju med Arundhati Roy.
5 kommentarer:
Om jag nu tänker böcker som stått länge i min bokhylla så gissar att Roys bok har stått ett tag. Borde läsa.
Jag väntar att få läsa Den yttersta lyckans ministerium. Jag tyckte så mycket oma hennes första roman.
Fröken Christina, gör inget om böcker får vänta ibland.
Margit, denna är betydligt tjockare - och annorlunda.
Det verkar vara en sån författare som behövs.
KajsaLisa, Roy gör mycket nytta!
Skicka en kommentar