Harold Pinter var jag tveksam till tills jag såg ett par pjäser av honom, såg Mathissen Pinter gratis på biblioteket, inte varje dag man ser absurd teater - som växte fram efter andra världskriget. Vi pratade med skådespelarna och fick se totalt tre olika slut. Pinter hade ju lämnat slutet öppet, kanon.
Det röda fältet av Mo Yan var inget vidare, grymt, orkade inte läsa, kalkon.
"Idag blir det en utmaning som går att koppla till något kulturellt pris,
som Nobelpriset, eller till något helt annat. Uppgiften är att
presentera verk som ni tycker är kanon och sådant ni skulle benämna kalkon" skriver Enligt O.
7 kommentarer:
hellre Pinter än Fo, Mo Yan mer spännande än Ishiguro i alla fall. inte för att Ishiguro är dålig. bara tråkigt val
Pinter har jag sett pjäser av och det var bra tyckte jag.
Mrs Calloway, nu blir jag nyfiken på Dario Fo
Fröken Christina, lite som Samuel Beckett.
Jag har bara sett Det röda fältet som film och den var gripande. Pinter har jag varken läst eller sett. Någon gång ska jag ge mig på att läsa alla nobelpristagare.
enligt O, alla... jag har börjat med kvinnorna.
Vilka intressanta val. Jag började på Mo Yan, men sedan tappade jag bort den boken. Tror dock inte att jag tyckte det var så dåligt. Får ta tag i honom igen. Pinter har jag verkligen ingen kunskap om, men det lät intressant.
Druvan,jag avstår från hemska krigsskildringar.
Skicka en kommentar