Rätten till lättja av Paul Lafargue (1842-1911) bekräftar att inget nytt under solen. Automationen hade redan på Lafargues tid nått långt, man skulle kunna reducera arbetstiden till hälften, fyra timmar per dag - och en stor del av dygnet skulle kunna användas till det vi
vill göra; umgås med vänner, koppla av, njuta av livet, idka lättja. Maskinen är mänsklighetens frälsare, menar Lafargue, men bara om den arbetstid den frigör blir till fritid, men där är vi inte än. Dessutom tillverkar vi inte saker längre på samma sätt, vi tar hand om varandra i stället, sköter varandras barn, tar hand om gamla och sjuka, städar varandras hem - fast det skrev inte Sven-Eric Liedman något om i efterordet. Knasig ekvation det där.
6 kommentarer:
Det känns som en orealistisk dröm, att samhället ska fungera om människor arbetade så lite.
Frida, såna drömmar och tankar har funnits länge.
Inga nya tankar nej men vi verkar gå åt andra hållet. Många arbetar mer och mer...
Znogge, visst är det märkligt, och kvinnorna arbetar dubbelt...
Låter som en intressant bok.
Bokskorpionen, en liten intressant bok om Lafargues idéer som inte åldrats på hundra år.
Skicka en kommentar