Huset i Paris av Elizabeth Bowen

"Huset, med sina rena, tättslutande jalusier över det inre mörkret, lyckades se lika stolt ut som vilket som helst hus vid gatan; det var ingenting "charmant" över det; det såg strängt ut. Henrietta hörde senare att läget var värdefullt; trots sin fattigdom var madame Fisher kolossalt ståndaktig i sin vägran att sälja huset." (sid 13)

Huset i Paris (The House in Paris 1935) av Elizabeth Bowen berättar om den elvaåriga Henrietta från London vars första dag i Paris inte riktigt blir som hon tänkt. Hon lär känna nioåriga Leopold och deras vänskap under ett dygn i det gamla dystra huset i mörk omgivning av den tysta sovande staden. Båda barnen är lillgamla och väluppfostrade, tillsagda att inte berätta eller fråga något om varandra. Henrietta skulle till sin mormor. Leopold har vuxit i Italien med fosterföräldrar, hans mor är gift i England. Leopold ska träffa sin mor som han inte känner. Barn kan man flytta på som kattungar.

"Hon tänkte: Hon och jag hör till samma kön till och med, för det finns bara två; det borde sannerligen finnas fler. Att träffa folk som är annorlunda än man själv vidgar inte ens vyer; det bara befäster ens tro på att man själv är unik. Men ändå, i den förvirring som vållas av sådana sammanträffanden sägs på något vis saker med betydelsefull klang, som längre fram växer i minnet, - man vet aldrig vem som sade dem" (sid 98)

Detta är inlägg i utmaningen 3x3, har hunnit med bara Elizabeth Bowen:

Brittiskt brittiskt brittiskt i Ugglans utmaning:

3 x Elizabeth Bowen
3 x Barbara Pym
3 x Edna O'Brien