Lucy av Jamaica Kincaid

"Typiskt", sa hon, och lät som om hon just hade blivit övergiven av en vän. Jag skattade åt henne, men innerst inne undrade jag: Hur blir man sådan, att minsta förändring i väderleken kan få en helt nedslagen, som om vädret inte levde upp till ens förväntningar? Hur blir man sådan? (sid 23)

Lucy (1990) av Jamaica Kincaid berättar om den unga Lucy som kommer från en liten karibisk ö till New York för att arbeta som au pair. Lycy lär sig en hel om livet under sitt år som barnflicka för Mariahs fyra flickor. Två kvinnor som ser på samma saker, men allt väcker olika associationer och minnen hos dem. Olika samhällsklasser, Lycy fnyser åt Mariahs omsorg om floran och faunan, vars existens hotades av den livsstil som hennes klass levde.

"En sådan som Dinah ser bara en person i min ställning som "flickan" - alltså "flickan som passar barnen". Hon skulle aldrig ha anat att jag redan bildat mig en uppfattning om henne, att hon i mina ögon var en kliché, någon man skulle akta sig för att bli som, någon man borde sträva högre än, någon som jag sett i många varianter förr: en kvinna som är väldigt attraherad av en annan kvinnans liv, inte så att hon inspiredas till att göra likadant, utan så att hon är avundsjuk, helt enkelt. Jag måste skratta." (sid 59)

Lucy är besviken på sin mor som kunde tänka sig att sönerna kunde få högre utbildning, inte hon. Hon vill inte ha någon kontakt med sin familj. Hon undrar över namnen mor har gett henne.

"När jag först börjat ta ställning till mina namn och deras innebörd tyckte jag illa om Lucy, eftersom det verkade så obetydligt, utan någon kärna, inte alls den typen av person jag ville vara ens då. I fantasin kallade jag mig andra namn: Emily,Charlotte, Jane. Så hette författarinnor vars böcker jag älskade. Till slut nöjde jag mig med namnet Enid efter författarinnan Enid Blyton, därför att det namnet lät ovanligast av alla namn jag kommit på." (sid 146)

Flera smakbitar: HÄR.