Osynlighetsmanteln av Ge Fei berättar om Cui som är audiofil och sätter samman rörförstärkare för rika personer. Jag har i min ungdom levt med en musiknörd och hade varit intressant att höra hans synpunkt på alla tekniska detaljer om högtalare och kopplingar i boken.
Riktig nostalgitripp för mig som hjälpte min far att reparera gamla transistorradion och annat i hans affär i Finland i slutet av 1960-talet:
"Alltså började jag skruva på den dammiga radion. Xu Damabang lärde mig några grundläggande knep och arbetsmoment som att linda upp trassliga magnettrådar på sin spole, att skrapa bort korrision från batteripoler med en kniv, hur man spårar en kortslutning och hittar änden på ledningar, hur man smälter en lödfog, hur man löder fast en ledningsände som lossnat, hur man ansluter ett externt batteripaket till radio, hur man monterar kondensatorer och motstånd..." (sid 49)
Cui gör många dåliga beslut, men han är duktig på sitt arbete med musikanläggningar. Fyrtioåtta år, skild efter att exfrun hoppade i säng med chefen, bor med sin egoistiska syster i Peking, vars man vill bara bli av med honom. Vänner har ibland väldigt kort minne; vem kan en lita på eller få hjälp av. De snälla behöver ingen osynlighetsmantel. Alla som tycker om vacker musik behöver inte vara speciellt snälla eller trevliga. Cui ska bygga världens bästa ljudanläggning:
"Den första delen i mitt bygge var förstås en rörförstärkare. KT88:ans matning är tillräckligt kraftfull, men jag tycker att ljudet är lite hårt, inte klangrikt nog på höga frekvenser. Jämförelsevis är EL34 bättre. Dess ljud är tillräckligt högupplöst, men det saknas ändå lite densitet i ljudet. Det har inte den rätta tyngden. Jag kunde förstås överväga en 300B. Som ni vet ger 300B ett närmast perfekt ljud, men tyvärr har den bara 12V uteffekt." (sid 78)
Mrs Calloway har också läst: HÄR.
4 kommentarer:
Det här begrep jag inte mycket av. Med andra ord inte mitt område...
Znogge, boken handlar mycket om relationer också...
alla som gillar högklassiga musikanläggningar behöver inte tycka om musik. tycker egentligen inte att har finns några snälla människor mer än Cui själv
Mrs Calloway, precis, de rika köpte dyra prylar fast de inte ens njöt av dem.
Skicka en kommentar