"
För någon trädgårdsmästare i verklig bemärkelse var han inte. Han hade hittat en överbliven påse med solrosfrön till fåglar och när risken för nattfrost var över hade han slängt ut dem på måfå och plöjt dem i det gamla potatislandet som behövde vila från potatisen."
(sid 678)
Solrosor av Cecilia Davidsson är en fin och liten sorglig historia om det gamla paret som varit gifta fyrtiofem år. Maken är pigg och var ute i trädgården från sex på morgonen till nio på kvällen. Moder trött och sjuk och orkade inte gå ut. De vuxna barnen försökte hjälpa henne gå upp och titta på det vackra solrosfältet, som lockade folk långväga dit.
"
Vi misstänkte att hon aldrig tyckt om att läsa alla de där romanerna som hon en gång i tiden plöjde igenom och la ifrån med en suck. Vi misstänkte att det enda hon verkligen tyckt om var att dra på sig ett par handskar och gå ut i trädgården och arbeta
Hon brukade ligga i timmar på knä vid rabatterna och rensa ogräs och kupa. På kvällarna bläddrade hon i frötidningar som vi älskade som barn och tiggde att få klippa i. I källaren stod rader av korgar med blomsterlökar." (Ur boken
Höga berg och djupa dalar 2015)
1. Läs en novell med något från växtriket i titeln.
jag deltar i Ugglans novellutmaning Novell III.
6 kommentarer:
Sorgligt att ha läst en massa böcker som man inte ville läsa.
Mösstanten, verkligen, det tror barnen i alla fall.
Själv tror jag att läsningen kommer av en lust! I alla fall fungerar det så... Numera har många barn tappat bort läslusten så jag är glad för att vi och lilla S föräldrar redan läser för henne.
Znogge, jag är så glad att våra barnbarn har lust att lyssna när vi läser för dem, äldsta barnbarnet lånar flitigt på biblioteket ❤️
Många fina noveller i den boken!
Helena, verkligen, för alla smaker och tillfällen!
Skicka en kommentar