Sverige är inte längre inkluderande, kanske aldrig varit: "Enligt de senaste opinionsundersökningarna drömmer var femte svensk om ett land där människor som jag och min familj inte finns" skriver Johannes Anyuru i Strömavbrottets barn. En vill tro att saker har blivit bättre- fast många vågar och vill inte vara inkluderande.
Majken Johansson, en kvinna (1930-1993) med struligt liv och olycklig barndom hos fosterföräldrar, alkohol, förbjuden lesbisk kärlek. En begåvad kvinna med bra studieresultat, ensamhet, utanförskap, gemenskap i Frälsningsarmén.
"Sveriges nationaldag är en tradition som är fin med välkomstceremonier för nya medborgare som enar oss och en dag
för gemenskap. Veckans ordpar är därför vi och dom", föreslår Enligt O.
6 kommentarer:
Måste läsa Anyurus senaste. Hans korta texter brukar också vara väldigt tänkvärda.
enligt O, jag har gillt allt jag läst av Anyuru, klokt och tankeväckande, en får perspektiv på saker.
Låter som intressanta böcker.
Robert W, Anyuru kan verkligen beskriva känslan av utanförskap. Majken hade ganska tragiskt livsöde, men hittade till slut lite gemenskap, hon hade kanske haft det lättare idag.
Jag önskar att vi var mer inkluderande. Fast samtidigt tror jag att det är svårt just nu. För mycket obefogad ilska.
Fröken Christina, vi reser mycket, har det inte gjort oss mer toleranta?
Skicka en kommentar