återvinning à la Thomas Bernhard

Självbiografierna : Orsaken, Källaren, Andhämtningen, Kylan, Ett barn av Thomas Bernhard är fem delar om hans liv, barndom och uppväxt. I Andhämtningen berättar Bernhard om tiden när han som knappt artonåring hamnade på sjukhuset. Han fick ligga i samma sal med döende gamlingar.

Hans käre morfar dog strax före hans födelsedag, ingen i familjen vågade berätta det för honom.  Bernhard fick ärva hans skrivmaskin och kläder:
"en troligtvis redan drygt sextioårig amerikans L.C. Smith. Tillsammans med denna sin skrivmaskin hade han till mig testamenterat en kostym, två kavajer, två par byxor och en så kallad schladminger, en vinterrock fodrad med grönt kläde liknande det som brukar finnas på biljardbord. Dessutom, icke att förglömma,hans så kallade vandrarväska, där han på sina långpromenader hade förvarat blyertspenna, anteckningsblock och andra småsaker, som hade tyckts honom nödvändiga." (sid 258)

Bernhard var mycket glad åt dessa kläder när han flyttades till konvalescenthemmet, för han hade alltid tyckt om sin morfars kläder:
"Sedan hon [mor] hade gått kunde jag genom den öppna dörren till mitt skåp titta på dessa morfars efterlämnade klädespersedlar, som jag hade tyckt så mycket om att se på honom och som nu var mina, i timmar kunde jag ligga i min säng och bara fortsätta att tänja ut det nöjet." (sid 272)